Knappt ett år senare är det dags att lösa in nästa julklapp – ett dygn med högkvalitativt spa och suverän mat på
Strandbaden i Falkenberg. Först en lång och vindpinad strandnära promenad i hotellets omedelbara omgivningar, men sedan var det njutning för hela slanten.
En spa-avdelning som överträffade förväntningarna och
kvällens kalvfilé med murkelsås ackompanjerad av en flaska Côte Rôtie skämdes inte heller för sig. Gott att ha sådana guldkorn sparade när höstmörkret sänker sig …
Just idag fick ordinarie kocken ledigt eftersom Max var nere under vårt höstlov och tillsammans med Petter fixade en läcker sallad, där huvudingredienserna var sötpotatis, salsiccia och belugalinser. Smarrigt!
Morgan hörde av sig och med Stefan i bilen hämtade de upp mig mitt i natten.
Program: gammal hane rödfalk i Blekinge och ökensångare uppe vid Ölands norra udde.
Och så blev det …
Först rödfalken, som visade upp sig fint i den stundtals rätt hårda sydostvinden.
Fotokryss 432!
… så ytterligare 18 mil till ÖNU, där ökensångaren återfanns knappt tio minuter innan vi kom fram efter att ha varit spårlöst försvunnen i två timmar. Kryss för Morgan.
Så ska det va!
… och på hemvägen genom Småland blev vi påminda om att älgjakten just har startat …
I gryningen var vi som vanligt på plats på uthustaket hemma hos Anders Kornestedt med målet att hämta hem ännu en seger i Tomt-SM. Härligt väder, även om en kylig nordvind lade lite lock på sträckrörelserna, och samma gamla goa gäng! Artlistan tickade på, om än i ett lite mer återhållet tempo än vanligt och när vi, efter såväl brun glada, ägretthägrar som rödstrupig piplärka, passerade lunchens inkokta lax med romsås och eftermiddagens alltmer påtagliga nyartsfattigdom slöt sig snart septembermörkret kring oss. Dagens facit slutade på 111 arter och med det vann vi bara med tre arter före Peder Winding et al i Sik.
I mitten av augusti tog Petter Fridas lägenhet på Håsten i besittning och det kräver lite
nyinvesteringar. Elgiganten bidrog med ny 55¨ TV och en soundbar och vi var snabbt tillbaka i lägenheten för att installera
nyheterna … MEN … när allt kommit på plats såg vi att det gick en tunn, men tydlig spricka tvärs över TV-skärmen. Nervös frakt tillbaka … men utan vidare frågor och väldigt
kundvänligt hämtade de en ny TV från lagret och snart var den installerad i lägenheten.
Slutet gott, allting gott!
Eva Bolander tog initiativet och en kväll i början av augusti strålade en del av vår gamla samhällsklass samman på Fästningsterassen, trots att … eller tack vare det var 47 år sedan vi tog studenten. Kul var det i alla fall, alla var sig rätt lika och föll in i gammal jargong och dessutom var det lite fascinerande att se att alla faktiskt fortfarande jobbade … Om tre år är det femtioårskalas 🍾
Väl hemma var det snart dags att casha in en av förra årets julklappar – en smakmeny på Ästad vingårds stjärnrestaurang ÄNG.
Förhoppningarna var höga, men resultatet överträffade dem med råge. Stället ser inte så mycket ut för världen, men innanför glasväggarna öppnar sig ett helt nytt universum – för såväl smak som syn. Och att Sverige badade i fantastiskt sensommarväder gjorde inte saken sämre.
Efter förrätterna vid disken på entréplan tog vi hissen till nedre våning, där man via den väl tilltagna vinkällaren kom in i en magnifik matsal, med panoramautsikt över den svenska sommaren. Här fortsatte
frossandet med sju huvudrätter innan det blev ostavsmakning i vinkällaren. Finalen avnjöts i sofforna på entréplan och 17 rätter och nästan lika många glas vin senare fanns det inte mycket övrigt att önska. Ett litet collage av några av de mästerverk som presenterades för oss under kvällen …
Sista dagen i fält innan hemresan tillbringades vid Lago Sandoval, en insjö belägen mitt i
djungeln mest känd för sina jätteuttrar. Här rodde Jesus runt oss större delen av dagen och vi lyckades också, bland mycket annat, efter mycket om och men uppleva en familj jätteuttrar som fiskade och lekte intill vår båt.
… och så förstås, dagens huvudattraktion – jätteruttern mitt i eftermiddagsfikat.
… och sedan återstod bara den långa vägen hem till Varberg via Lima, Madrid och Helsingfors …
En collpa är en plats där papegojor under de första morgontimmarna samlas för att käka lera. Detta för att leran innehåller diverse mineraler papegojorna har svårt att få i sig på annat sätt. Traktens mest kända collpa, Chuncho, låg en halvtimme uppströms och när vi satte oss i båten var det fortfarande mörkt.
Förhoppningen om en jaguar på stranden fanns och den
medlånade värmekikaren gjorde sitt jobb …
ja, den hittade i alla fall en familj capybaror, som villigt lät sig
fotograferas i det första ljuset.
Solen stiger och små grupper med papegojor av olika sorter kommer inflygande från alla håll. Snart är det ett myller, men något verkar störa dem eftersom framför allt arorna inte flyger ner på backen … kanske är det där jaguaren är 🤔 Lite flyktbilder blir det i alla fall …
På hemvägen blev det en liten avstickare in i en lagun, där såväl kajmaner som Orinoco Goose blev nya fotoarter.
Och när kvällen kom bjöds jag på födelsedagstårta i den gemensamma matsalen på Collpas Tambopata Inn ackompanjerad av en kör på 75 matgäster som sjöng Happy birthday i tio olika tonarter, allt arrangerat av Jesus.
… jobbar radarparet Morgan och Klang med att byta vardagsrummets fönsterfasad i vårt hus på Blåbärsstigen 6. Ska bli spännande att se det klart när vi kommer hem!
