Raritetsflödet fortsätter …

Alpjärnsparv är en art som gäckat mig under många år, trots upprepade försök bland annat vid Stenshuvud. Och nu dyker det upp en till synes stationär på Hoburgen. Föreslår en minisemester för Zita, som gladeligen hänger på. Sagt och gjort – snart sitter vi på färjan till Visby …

… och efter några timmars sömn i bilen börjar letandet. Ingen alpjärnsparv vill visa sig vid branten där den setts igår och timmarna går. Så småningom börjar folk ge upp och ge sig därifrån. Det känns inte helt bra, men Zita och jag bestämmer att gå en sväng runt klippan.

Och nere i branten på västsidan meddelar en exalterad Mikael Nilsson att han just haft en bra kandidat och sekunderna efter flyger fågeln upp och sätter sig en kort stund helt öppet – kryss nummer 450 på Sverigelistan!!!! Folk strömmar till och snart hittas den åter på Andraburg i norr, där den kan studeras under säkert en halvtimme av en skara lyckliga skådare. Och med tiden blir det lite bilder också.

Mission complete – och med ett stålande sommarväder blev det några timmars siesta på Tofta strand och senare en öl och god middag i ett pittoreskt Visby.

Snabbvisit i Karlstad

… där snart hela Zitas släkt slagit ner sina bopålar. Inledde med ett besök på Lars Lerin-muséet, som var något utöver det vanliga. Mycket folk och det kan man förstå, för det var oerhört läckra målningar …

… ett exempel …

Sen bar det av till Skoghall och tre husvisningar innan maten serverades hemma hos Nicklas och Louise …

… och så fyller man 61 år …

… vilket enligt traditionen innebär att familjen bjuder på hemlagad middag. Så även denna gång och det blev en helt magisk tillställning, med inledande Margeritas, läckra grillade jalapeñoburgare ackompanjerade av en ännu bättre potatis- och jordgubbssallad och sen en avslutande helt magisk chokladkaka … ja, vad säger man …

San Francisco

… blev en väldigt trivsam avslutning på en hellyckad semester – Golden Gate, Fisherman’s Wharf, Chinatown, spårvagnar, färjetur, långa promenader, fräckt boende på Knob Hill Hotel och gott häng.

På väg mot ruta ett

Vi närmar oss kusten igen, men några stopp får det ändå bli innan vi rullar in i San Francisco, där resan startade för knappt tre veckor sedan … först ut är Del Valle Regional Park, ett känt stake-out för bland annat gulnäbbad skata …

… och vidare till Hayward Regional Shoreline, med bland annat vadare och sjöfågel …

Yosemite N. P.

Oerhört vackert och imponerande vyer, men också den plats med mest trafikstockning – Los Angeles och San Francisco inbegripna. Smala vägar och lika många som breda bilar gjorde att vi snart övergav tanken på en vandring i Yosemite Valley, utan letade oss andra mål. Men först en frukost vid Tuolumne Valley …

Många mäktiga vyer som är svåra att dokumentera, men en bild på The Dome är väl obligatorisk …

Guldgrävarstaden Bodie

… ligger uppe i bergen långt ifrån ära och redlighet – då kanske mer än idag – och var under 1800-talet känd som ett syndens och våldets näste, men man lär ha hittat guld motsvarande 34 miljoner US $ här genom åren. Fortfarande står en del av husen kvar – staden brann i två omgångar under 1800-talet – men idag är det en öde spökstad.

Orrmorgon à la Lake Crowley

I gryningen var Zita och jag på plats vid den spelplats för Sage Grouse jag letat reda på. Svinkallt – inte minst efter de senaste dagarnas ökenvärme – och svårt att veta om GPS:en visat oss rätt. Tyst och stilla – men när ljuset tilltog fick vi i alla fall syn på målarten – och inte mindre än drygt 30 stycken, men nån vidare likhet med svenskt orrspel var det kanske inte. Kul i alla fall och ett fint område med mycket annan fågel …