Mörkret har lagt sig och vi skriver november i almanackan när det återigen är dags att ta på kulturglasögonen.
Hämtade upp Lars och Britt och styrde kosan mot Göteborg.
En näst intill obegriplig utställning på Röda Sten fick inleda …
… innan vi tog oss in till stan och efter en god indisk lunch på Bombay Street hamnade på
Göteborgs konstmuseum, där man visade en spännande utställning … med den föga
upplyftande titeln ”Apokalyps”.
Mörk – javisst, men många tankeväckande verk.
Hösten, som många dagar har inletts vid Lerjan, tar stora kliv, ostvindarna biter i kinderna och trots dunjackan blir det snart kallt när man står stilla. Det har varit gott om mesar av allehanda sorter – först svartmesar och stjärtmesar, mot slutet mer blåmesar och talgoxar. Så en morgontidig blåmes får väl bli sinnebilden för en snart överspelad höst.
Tillfälligheter. Den en dag försenade söndagsmiddagen står på spisen och Petter kommer
genomblöt in genom dörren och undrar om barndomens Pokemon-kort finns kvar.
– Javisst, säger jag vid spisen och skickar upp honom på andra våning … men där står de inte att finna. Hmmm …
Zita kan efter middagen inte släppa tanken och rotar runt på övervåningen och snart hörs
ropen från kattvinden intill Max rum … och de låter inte helt harmoniska.
Från taket invid luftarröret droppar vattnet taktfast mot golvets spånplattor. När hinkarna väl kommit på plats hittar vi dock Pokemon-korten …
i en plastbunke som lyckligtvis (?) stått rakt under det värsta vattendroppet och minimerat skadorna men demolerat samtliga kort.
De gjorde i alla fall lite nytta 😅
Zita och jag förgyllde en torsdagskväll i början av oktober med ett besök på Nefertiti, där Clas Yngström med band stod för underhållningen. Kanske lite trött, men mannen kan sin Hendrix och hanterar sin Stratocaster med en självklarhet bara många och långa år i branschen kan ge.
I början av september var Petter tvungen att lämna Fridas lägenhet, där han bott de senaste året. Ny adress blir Gödestadsvägen 11 och det visar sig vara en ljus och fin etta, med härlig
utsikt mot hamnen.
Lite logistik och några timmars bärande senare var allt redan ombonat och trivsamt …
Så passerades Olles sista bäst-före-datum och ”Olles FAN Club” på PS ordnade en trivsam
avskedsfest i hus 9, med poängpromenad, god mat och diverse hyllningar.
Jaja, tänker nog flera av oss … han är säkert tillbaka till hösten 😘
Ja … det blir ju lätt så. Efter förra sommarens byte av vardagsrummets fönster mot trädgården insåg vi hur skadad parketten innanför var. Mikael hjälpte oss att lägga några rader skifferplattor och det blev ju bra … MEN, då insåg vi att hela golvet skulle behöva en uppfräschning. Golvfirman avfärdade fullständigt våra idéer om att slipa, men gav oss en offert för att göra hela arbetet som var billigare än vad vi kunde köpa parketten för, om vi tog på oss att riva ut den gamla – så får det bli.
Utan vidare förkunskaper och med kort varsel köpte vi biljetter till kubanska Roberto Fonseca Quartet på Varbergs Teater i början av maj och … jösses, vilket sväng. Hur de hittade till Varberg vet man inte, men de senaste konserterna före Varberg var New York, Paris, Granada, Limoux och Tbilisi. Jaja – bra var det i alla fall.
Efter att ha utnyttjat förra årets påsklov till att avverka och strimla sydsidans ligusterhäck var det under årets påsklov dags för en ny tomtavgränsare. Skissade lite på en egen staketkonstruktion, köpte virke, stolpskor och träskruv, lånade kapsåg av Niklas och cirkelsåg av Morgan … och satte igång.
Eftersom det ligger stor gatsten nedgrävd längs hela tomtgränsen hamnade stolparna aningen utanför, men så snart det var klart gick det rätt fort. Det blev en del sågande och en del skruvande, men det är kul när man känner att arbetet ger så konkreta resultat (något man sällan ser som lärare) och fem dagar efter att materialet kommit på plats var staketet klart –
och det är fortfarande några dagar kvar på lovet 😀
… med tiden blev det en rätt lyckad inramning av den södra delen av trädgården och så glad är trädgårdsmästaren över all grönska och att semestern är här drygt två månader senare …
men det sköter sig inte själv …
Just idag fick ordinarie kocken ledigt eftersom Max var nere under vårt höstlov och tillsammans med Petter fixade en läcker sallad, där huvudingredienserna var sötpotatis, salsiccia och belugalinser. Smarrigt!