Vidare norrut

Lämnade Flatruet bakom oss och fortsatte mot Sunnansjögården i Backe, på gränsen till Ångermanland, där vi bokat in oss på en natt i ett av Bert Mårtenssons björngömslen. Gjorde ett kort stopp vid Vackermyren där guckuskon blommade.

Efter att ha bekantat oss med en far och dotter som skulle sitta i ett gömsle 10 meter ifrån oss var det dags att knalla ut till gömslena. Mannen och flickan hade redan spenderat en natt på platsen och berättade om och visade bilder från åtskilliga björnmöten den gångna natten. Spännande och hoppingivande! Vi delade telefonnummer och installerade oss vid sextiden på kvällen. En gök flög runt och kalasade på några av de mängder fluglarver som åtlarna föder, men annars var det lugnt, medan solen sjönk över skogskanten. 22:47 kommer så ett sms från granngömslet – ”Björn i skogskanten” och efter någon minut ser även vi den. Och det är början på en föreställning, som utan alltför utdragna pauser fortsätter hela natten. När vi lämnar gömslet vid sju kan vi sammanfatta nattens observationer till troligen fyra olika björnar sedda vid sammanlagt åtta olika tillfällen. Magiskt!

Flatruet

Vädret fortsätter att visa sig från sin mindre goda sida och regnmolnen hänger tunga över oss när vi tar in två nätter på Funäs Ski Lodge, med bekvämt boende i en rymlig lägenhet som också fungerade som bas för utflykterna upp på Flatruet.

Och det blev både tre och fyra besök på de två dygn vi var där, vilket förutom punktering gav fjällabb, gråspett, fjällpipare, båda riporna, spelande dubbelbeckasin, drygt 50 000 steg och en riktigt go känsla av fjällen.

Norrlandssemester

Utifrån rådande omständigheter gjorde vi, som så många andra – hemestrade, dvs. semestrade i Sverige. Tanken var att ta oss hela vägen upp till Abisko, men planen var inte helt igenom planerad. Efter inledande besök på Högdalsvägen i Årjäng och lunch med Leif och Birgit rullade vidare mot första etappmålet – Fulufjället. Vädret var rätt busigt, så det blev en inledande vandrarhemsnatt på Fulufjällsgården innan vi i gråmysigt morgonljus på blöta stigar promenerade upp till Njupeskär i sällskap av lavskrikor, ringtrastar och det gamla paret jaktfalk.

En mycket blöt lavskrika

NY KAMERA !!!!

Funderandet är över! Tack vare en lika förstående som generös hustru och ett glappande gammalt trehundra slog jag idag till på en Canon R5 och tillhörande 100-500 och 1.4x converter. Ronny Malm ordnade ett rimligt pris och knappt var det beställt innan jag stod redo på Mattssons Foto i Lund.

Studentexamen

Tre år har gått och det är dags för 18ES att ta studenten, efter nästan ett och ett halvt års corona-anpassad distansundervisning. Alltid lite ledsamt att säga hej då, men samtidigt början på ett nytt avstamp. Samlades en mulen förmiddag på grönområdet bakom huset på Blåbärsstigen med diverse lekar och önskade varandra ett gott liv!

Nytt fotokryss – igen

Pontus larmar om en kornknarr i en gräsvall ute i Folkared och eftersom den fortfarande saknas på fotolistan tar jag mig några dagar senare dit med små, men dock förhoppningar. Och knarren sitter endast något tiotal meter ut i fältet och snärper konstant, så jag sätter mig på en mur vid sidan av vägen och väntar … och väntar … och plötsligt syns en rörelse inne mellan grässtråna och en näbb sticker fram. Och då och då hjälper vinden till att blotta mer av fågeln, så att det åtminstone blir några bilder.
Kul 🙂

Öland i maj …

… är ju god tradition och i år blev det Zita och jag som bokade in oss på Enetri andra helgen i maj. Helt klart sjysst boende 🙂

Som vanligt tidiga morgnar och mycket tid i fält … och, förstås en hel del fågel …

MEN … roligast var naturligtvis att efter alla dessa år äntligen lyckas få kort på en vaktel! Den spelade intensivt vid Eketorp och efter en rätt dryg väntan stack den plötsligt upp huvudet i gräsvallen 30 meter bort … tillräckligt länge för att jag skulle få en skaplig bild 🙂

Nu är det bara kornknarr och nordsångare kvar av Sverigehäckarna 🙂

Zita fyller 56 …

… och det samkör vi med våra barn hemma hos Max, som gjort praktik på Sonder i Stockholm under våren. Lite museibesök på såväl Fotografiska som Nationalmuseum och gott häng i ett underbart vårväder. Dessutom hade Max bokat bord på en mysig restaurant – vilken visade sig vara identisk med den grekrestaurang Zita och jag var på dagen före min ablation. Man kan fundera över sannolikheten att hamna på samma restaurang i Stockholm utifrån två helt slumpvisa val 😉

Födelsedagsfirarna i ett blommande Kungsträdgården
Utanför Fotografiska muséet

Den frivilliga sömnlöshetens tid …

Citatet är Gullanders och när april sjunger på sista versen och sträcket kulminerar med lommar och tärnor blir det sena kvällar och väldigt tidiga morgnar. Allt som oftast är fyren vid Morups tånge målet för några morgontimmars kvalitetstid … och högt på önskelistan med ett nästan mytiskt skimmer ligger mötet med en gammal vitnäbbad islom i sommardräkt högt på himlavalvet. Strax innan klockan sju den 21 april hittar Andreas den långt i norr och vi får gott om tid att både njuta och fotografera 🙂

Nytt försök med ugglor och spettar

I mitten av april körde Zita och jag till Färnebofjärden som ett avbrott i coronans vardagslunk. Bokade in oss på mysiga Mattöns B&B och hade några riktigt fina dagar. Full aktivitet på diverse fåglar och Zita fick kryssa såväl vitryggig hackspett som slaguggla.

Vädret var strålande och det fanns liksom inte så mycket annat att sysselsätta sig med än långa skogspromenader – och så fick det bli. Många och långa promenader blev det – på lördagen sprängde vi 30000-vallen vad gäller antalet steg per dag (21,74 km).

Men allra roligast var förstås närkontakten med ett lodjur, som satt i vägkanten när vi var på väg för att lyssna på slaguggla i den tidiga, ännu becksvarta morgonen. Två lysande ögon avslöjade den innan vi var förbi. En snabb U-sväng och jag fick strålkastarna på den när den på katters vis utan synbarlig ansträngning sakta rann ur bild vidare in i skogen. En upplevelse utöver det vanliga 🙂 🙂 🙂