Tillfälligheter. Den en dag försenade söndagsmiddagen står på spisen och Petter kommer genomblöt in genom dörren och undrar om barndomens Pokemon-kort finns kvar. – Javisst, säger jag vid spisen och skickar upp honom på andra våning … men där står de inte att finna. Hmmm … Zita kan efter middagen inte släppa tanken och rotar runt på övervåningen och snart hörs ropen från kattvinden intill Max rum … och de låter inte helt harmoniska.
Från taket invid luftarröret droppar vattnet taktfast mot golvets spånplattor. När hinkarna väl kommit på plats hittar vi dock Pokemon-korten … i en plastbunke som lyckligtvis (?) stått rakt under det värsta vattendroppet och minimerat skadorna men demolerat samtliga kort. De gjorde i alla fall lite nytta 😅
I början av september var Petter tvungen att lämna Fridas lägenhet, där han bott de senaste året. Ny adress blir Gödestadsvägen 11 och det visar sig vara en ljus och fin etta, med härlig utsikt mot hamnen. Lite logistik och några timmars bärande senare var allt redan ombonat och trivsamt …
… en av presenterna från våra härliga söner – en heldag i Göteborg. Hämtade upp Petter i Varberg och i samband med varsin öl i härligt sommarväder vid Lilla Bommen anslöt Max.
Snart äntrade vi alla fyra M/S S:t Erik, som skulle ta oss via hamninloppet och Nya Älvsborgs fästning ner mot öarna i södra skärgården … och fem minuter senare öppnade sig himlen … Försökte härda ut, men till slut retirerade även vi in under skyddande tak. Jaja … vädret var kanske inte riktigt med oss, men vi tog vara på de luckor i molntäcket, som emellanåt dök upp, och enades om att det varit en intressant och trivsam båtresa … där de ju dessutom serverade öl till alla behövande 😍.
Men dagen var inte över med det. Efter en kort mellanlandning hemma hos Max vid Älvsborgsplan var det dags för många läckra smårätter på Tapasbaren runt hörnet. En riktigt, riktigt mysig dag med familjen ❤❤❤
Torsdag 8 maj var en ledig dag för både Zita och mig, eftersom det var på dagen 60 år sedan hon såg dagens ljus i Årjäng. Och det är naturligtvis en god anledning att fira. Inledde dagen i härligt försommarväder med en morgonpromenad som avslutades med en långfrukost på Hotell Havanna.
Fräckt att vara turist i sin egen hemstad. Folk som skyndar kors och tvärs på väg till jobbet och vi bara glider runt med all tid i världen.
Därefter tog vi oss hem och svidade om för vidare transport till stadslivet i Göteborg. Tyvärr fanns inte möjligheten att realisera födelsedagspresenten – en helikoptertur över Göteborg – idag, men det kommer. Istället blev det en omfattande shoppingrunda i allsköns affärer, vilket slutade i en ordentligt kompletterad garderob. Men det fanns också tid att ta en öl eller ett glas vid i majsolen.
Framåt tidig kväll slank vi in på drinkpalatset Adamo där Max och Petter anslöt. Kvällen avslutades så med en femrätters middag på restaurang Diket innan vi släppte av Max vid Mariaplan och mätta och glada åkte hem till Varberg.
Efter att hantverkare gjort ett kanonjobb med att måla hela lägenheten gick flyttlassen några veckor senare. Först tömde vi lägenheten i Kallebäck, vilket gick rätt fort och lätt och sedan slet Max, Petter, Ville och Vigge med det i trapporna, medan Zita och jag stod för organisationen i lägenheten. Smidigt och rätt snabbt avklarat och Max bor från och med nu på Älvsborgsplan 6. GRATTIS 🍾🎉❤
14 februari: Vi fick med oss sönerna på fyra dagars spa-semester i Ungern – ett land ingen av oss besökt tidigare. Och vad passar bättre en sen torsdagseftermiddag än en inledande öl på Landvetter …
15 februari: Hotel Moments Budapest är ett flott hotell, men framför allt beläget mitt i smeten, med gångavstånd till många av de sevärdheter staden har att erbjuda. Fantastisk frukost är en bra start på dagen –
Och många steg blir det … Flanerade via Sankt Stefansbasilikan ner mot kedjebron, den mest kända av de många broar som förbinder delarna Buda och Pest. Här pågick en filminspelning med en helikopter och folk på bropylonerna, så området var avspärrat – vilket kanske kan förklara varför Kristofer Hivju var med på planet igår.
Men det finns ju fler broar över Donau …
Vi tog oss över till Buda-sidan där vi följde turistströmmen och knallade upp till Fiskarbastionen och slottet innan hungern kom krypande och vi tog en Uber till Stora Saluhallen på tillbaka på Pest-sidan. Och vad passar bättre en småkylig dag i Ungern än en gulasch och en öl?
Nästa etappmål som Budapest är känt för, även om varken Zita eller jag kände till dem, är ruinbarerna – ruffiga utskänkningsställen där betong, graffiti och ad hoc-möblering skapar stämningen. Den mest kända är Szimpla Kert och dit gick vi. Osminkat, naket och onekligen rätt fräckt!
När skymningen kom var det dags för nästa upplevelse, en rundtur på Donau för att se staden från vattnet. Alla offentliga byggnader nere vid floden är fasadupplysta och det är en imponerande stadsbild som möter oss. Inte blir det sämre av att turen innefattar obegränsad konsumtion av ungerskt bubbel, där påpassliga servitörer ser till att glasen aldrig är tomma.
16 februari: Eftersom killarna efter båtturen ansåg att de igår inte fått riktig koll på Szimpla Kert blev det en lite senare morgon. Idag står spa på programmet. Av stadens alla bad hade vi bokat in några timmar på Széchenyi termalbad, på lagom promenadavstånd från hotellet.
Sen blev det lite slöande på hotellet och naturligtvis streetfood-käket nummer ett i Budapest – langos.
17 februari: Flanerade runt kring floden efter ännu en fantastisk frukost i väntan på hemresan. Gott väder och en föraning om den vår som snart kommer … även i Sverige
Max letande efter lägenhet i Majorna mynnade efter mycket om och men och åtskilliga lägenhetsvisningar ut i att han slog till på en jättemysig tvåa på 50 m2 vid Mariaplan den 10 februari för 3 020 000 kronor. Eftersom Max jobbade blev Lasse den som var först in efter köpet och nöjt dokumenterade vad han såg 😊
Birgit fick en lägenhet på Kvarnåsen och grannen köpte huset på Högdalsvägen, så det var minst sagt lite grann att pyssla med för döttrarna. Men med god vilja fungerade det smidigt och i början av februari gjordes de sista gemensamma kraftansträngningarna att tömma huset och få över det sista till Birgits lägenhet. Slutet gott – allting gott … nu håller vi bara tummarna!
Just idag fick ordinarie kocken ledigt eftersom Max var nere under vårt höstlov och tillsammans med Petter fixade en läcker sallad, där huvudingredienserna var sötpotatis, salsiccia och belugalinser. Smarrigt!
