I trakten kring Gunnarp har ett lappugglepar fått åtminstone två ungar på vingarna, vilket naturligtvis orsakade folksamling. Men- som ugglor ofta är – verkade de fullständigt obekymrade om all uppståndelse och fortsatte att med framgång jaga mitt ibland folket. Magiska djur … men lite svårt att hinna med på kryckor 😉
Åren sliter på kroppen och efter lång fördröjning på grund av corona var det så dags att byta ut min artrostrasiga vänsterhöft. Proffsen på Carlanderska i Göteborg fick äran att stå för servicen och måndagen den 24 augusti låg jag under skalpellen …
… allt gick som det för det mesta går – strålande – och dagen efter var jag hemma för ett antal veckors konvalescens.
Och valet föll på ekonomiprogrammet i Jönköping – lite närmre och därmed lite lättare. Flyttlasset gick 15 augusti till Simons superfräscha lägenhet 100 meter från högskolan – nu får vi bara hoppas att coronapandemin lägger sig …
… och farsan envisades med att föreviga sönerna, när de nu var på plats på Blåbärsstigen 6.
Ja … det blev väl mysiga syskonbilder ändå 🙂
Lånade Lars och Bittes stuga i Strömstad och var turister i Bohuslän några dagar i slutet av juni. Bristen på andra turister och kanske framför allt norrmän var påfallande, men det betydde ju mer plats åt oss 🙂
Körde via Pilane-parken på vägen upp och det var – som alla sagt – en spännande upplevelse.
Ja, naturligtvis hann vi med en tur till Gerum, där en tokstationär svartvingad glada gick rakt in på junilistan.
Även Nordiska Akvarellmuséet i Skärhamn var en ny, men inte mindre angenäm, bekantskap. Såväl Maria Nordin som – förstås – Lars Lerin imponerade.
Alla är hemma, solen skiner och såväl latten som frallorna är serverade i Solhagas trädgård. Vad mer kan man önska?
I dessa Corona-tider är ”hemester” ordet för dagen och vi hänger på trenden och rullar mot Öland. Med Brukshotellet i Mörbylånga som bas bar det såväl söderut som norrut på ön under några dagar efter terminsslut.
… just innan maj tog slut kom larmet. Mikael Nilsson och Mikael Molin hade hittat en möjlig, eller utifrån bilderna mycket trolig, ORIENTPIPARE i Torslandaviken. Förstafynd för Sverige och tredje fyndet i VP. En kort fråga om Zita skulle med och tre minuter senare satt vi i bilen på väg norrut. Och väl framme var fågeln på plats och även om soldallret suddade ut de flesta konturerna kändes det rätt. Framåt kvällen – långt efter vi lämnat – säkrades de sista karaktärerna och kryss nummer 451 var i hamn 🙂
… och buskskvättor och andra tropikflyttare är här igen. En fantastisk tid …
En art som definitivt behövde uppdateras i mitt fotoarkiv var rosenfink – denna läckert röda art med sin karakteristiska sång. Morgan berättade att han haft en sjungande, utfärgad hane i södra Falkenberg, så en vacker, men tidig morgon i slutet av maj var jag på plats. Och efter några härliga timmar hade jag bilderna jag saknat. Helt OK!
