Mellan hägg och syrén blev våra reskamrater Niklas och Mia ett par och sade ja till varandra i skuggan av Morups tånges fyr (var annars?) i ett underbart försommarväder … till tonerna av Mias kör.
… och sen fortsatte brudpar och gäster till Bryntebol där det – efter den traditionella
bröllopsvalsen – var fest till sena natten.
Eller ja, kanske inte riktigt manna, men en spännande vädersituation längs kusten tillsammans med senvårens sträcktopp ledde till ett imponerande skådespel vid Morups tånge. Massiva flockar med myrspovar och kärrsnäppor blandades med tärnor, prutgäss och en ensam
förbiflygande skräntärna. Och i fyrträdgården rastade säkert 20 grå flugsnappare, en hel del sångare och en sjungande rosenfink. Underbar tid!
Och nere vid Grimsholmen i söder är den tjeckiskmärkta höksångaren som hittades 2022 tillbaka och håller revir efter att ha varit frånvarande under 2023.
Snart är ungkarlslivet över och det gäller att ta vara på varje återstående tillfälle att festa järnet … eller inte …
Skådarkollektivet ordnade i alla fall en trivsam get-together vid Glommens sten med ”hitta och arta fågeln”, fågelquizz, korvgrillning och öldrickande i goda vänners lag. Trivsamt i underbart väder …
… men den där ”ringnäbbad mås”-mössan var väl rätt töntig 😃
Det är lätt att bli frusen i en stillasittande verksamhet i skuggan, men det finns andra som tycker att det är varmt och gott … såväl vänner som nyanlända lövsångare
… dessutom gav ju dagen en ny art för Morups tånge när en vit stork plötsligt cirklade över våra huvuden …
Zita och jag körde mitt i natten för att uppleva gryningen i Hörte hamn, eller mer bestämt få en glimt av den dvärgskarv som igår kväll tog nattkvist i den skarvkoloni som finns på platsen. Första fyndet sedan det enda tidigare svenska fyndet, en fågel som sköts i Ljungbyholm i juli 1913.
Dimman låg tät genom hela Skåne, men som genom ett trollslag sprack det upp 200 meter från kusten. Och mot den
ljusnande himlen avtecknades en typisk siluett bland de andra skarvarna.
Fem minuter senare lyfter fågeln och försvinner ut mot havet. Alla på plats är förstås lika glada, men många var det som kom för sent …
Som en bonus visade Håkan Johansson upp en vacker mindre
påfågelspinnare som han kläckt fram hemma.
Lappugglan, som Erik Rosenberg benämnde tita grå, har genomfört en lika oväntad som exempellöst framgångsrik expansion från ladriket i Norrlands kustland till våra sydliga landskap. Och snart ryktades det att det fanns flera revir i Hallands inland, så i slutet av april tillbringade jag några morgnar med att leta. Och visst fanns de där – detta en individ som jag tillbringade några intensiva ögonblick tillsammans med i Hallands djupa skogar. Magiskt!
… och bakom plockepinnet av stativben är det fler med samma fokus, så här i påsklovstider …
… och hoppet lever. Ejdersträcket är en spillra av sitt forna jag, men fortfarande finns möjligheten att hitta guldet i de återstående flockarna … och den 23 mars är vi några lyckliga på Morups tånge som än en gång får uppleva en gammal praktejderhane sträcka förbi. Magin lever!
Zita och jag åkte ner till Bjärehalvön och tog en långpromenad från Båstad till Båstad … via
Hovs hallar. Härligt att sträcka på benen i ett underbart vårvinterväder.
… blev som sammanfattning en massa steg till diverse marknadsplatser och lite regnstänk
emellanåt. Köpte lite italienska matvaror, inte minst nåt kilo vällagrad Parmesan på en
torgmarknad i någon av gränderna …
… och trots bistra miner och paraplyerna blev det en trivsam avslutning på vår långhelg i Rom.
Hem till kylan!