Kategoriarkiv: Upplevelser

Luspebryggan

Javisst fanns här en och annan mygga, men långt ifrån så illa som ryktet gjorde gällande. Nu var det dags för Zita att kryssa videsparv … och för oss båda att höra sjungande dvärgsparv för första gången. Och det gick vägen – videsparven hörde vi bara, men dvärgsparvarna visade upp sig fint i detta norrländska myrlandskap.

Norrlands egen mes

Om resan till Abisko i stort följde inlandsvägen blir det kustvägen söderut. Första stoppet efter att ha lämnat Abisko i allt annat än inbjudande väder blev däremot Kiruna, där Zita köpte en ny regnjacka och jag ett nytt liggunderlag. Men viktigast var ändå besöket vid Institutionen för Rymdfysik … eftersom det är lättast tillgängliga lokalen för lappmes vilket också gav en bildmässig kvalitetsförbättring 🙂

Abisko

Ja, då var vi i själva sinnebilden för fjällvärlden. Efter en magiskt fin inledning tog vinden i och det blev – även i detta avseende – som man tänker sig fjällvärlden, med växlande mörka moln och strålande solsken ackompanjerat av en ihållande hård västvind.

Zita vid Lapporten – lika klassisk som ofrånkomlig vy!

Tyvärr öppnade liften upp till Njulla inte förrän imorgon, men det hindrade inte diverse promenader – bland annat i Stordalen, strax öster om Abisko.

Stordalens naturreservat – men ingen rödstrupig piplärka

Passade på att pröva det egenhändigt tillagade torrfodret – köttfärssås med snabbmakaroner. Mmmmm!

Stormkökslunch

Gick en sväng på Kungsleden, så kan man bocka av den på sin bucket list också 🙂

Silverforsen i Abisko

När möjligheten öppnar sig …

Bilen rullar vidare med två resenärer, som är lite småtrötta efter senaste natten i björngömsle. Dagens tänkta slutmål var ett fjällrävsgryt i Stekenjokk, men vi får se vad det blir …
Blåstjärten livade upp och vi tuggar oss fram via vackra vägar och goda fikapauser för att framåt tidig kväll återse Klimpfjäll – 29 år senare. Bestämmer oss för att slå upp tältet och letar efter lämplig plats när BA-larmet berättar att en nordsångare just i denna stund sjunger för full hals vid västra tunnelmynningen i Abisko – 73 mil bort.
Den korta frågan från Zita – ”Åker vi direkt?” – förenklar beslutsprocessen och snart rullar vi norrut genom ett midnattssoligt Norrland.

Klockan 04:40 – drygt åtta timmar senare – stänger jag så sista tomma luckan i ”Fotografier av svenska häckfåglar”, som förmodligen första svensk 😀

Såååå kul – men det var helt klart rätt gott att krypa ner i sovsäcken i tältet när adrenalinpåslaget började lägga sig …

Fantastisk utsikt från absiden

Den sibiriska taigans Fågel Blå!

Stutvattenberget i Dorotea kommun är platsen för dagen. Flera före oss hade sett blåstjärt vid stugan på toppen, men det var några dagar sedan och sedan inga rapporter. Nåväl – bilen tog sig fram till vändplatsen på allt sämre väg och väl där möttes vi av hundra och åter hundra utsvultna bromsar. Men värmen från bilkarossen var större än vår och vi smet iväg längs stigen uppför berget och kom snart fram till stugan och brandtornet med milsvid utsikt över tajgan. Och snart hörde vi också den lite vemodiga med helt magiska sången från inte bara en, utan två blåstjärtar som sjöng duett. Smög närmare och plötsligt i en öppning satt den där – inte någon outfärgad ettåring utan en klarblå ädelsten som gnistrade i solen. Galet snygg … och mytomspunnen. 25 år sedan mötet i Naakajärvi, men minst lika omtumlande.

Vidare norrut

Lämnade Flatruet bakom oss och fortsatte mot Sunnansjögården i Backe, på gränsen till Ångermanland, där vi bokat in oss på en natt i ett av Bert Mårtenssons björngömslen. Gjorde ett kort stopp vid Vackermyren där guckuskon blommade.

Efter att ha bekantat oss med en far och dotter som skulle sitta i ett gömsle 10 meter ifrån oss var det dags att knalla ut till gömslena. Mannen och flickan hade redan spenderat en natt på platsen och berättade om och visade bilder från åtskilliga björnmöten den gångna natten. Spännande och hoppingivande! Vi delade telefonnummer och installerade oss vid sextiden på kvällen. En gök flög runt och kalasade på några av de mängder fluglarver som åtlarna föder, men annars var det lugnt, medan solen sjönk över skogskanten. 22:47 kommer så ett sms från granngömslet – ”Björn i skogskanten” och efter någon minut ser även vi den. Och det är början på en föreställning, som utan alltför utdragna pauser fortsätter hela natten. När vi lämnar gömslet vid sju kan vi sammanfatta nattens observationer till troligen fyra olika björnar sedda vid sammanlagt åtta olika tillfällen. Magiskt!

Flatruet

Vädret fortsätter att visa sig från sin mindre goda sida och regnmolnen hänger tunga över oss när vi tar in två nätter på Funäs Ski Lodge, med bekvämt boende i en rymlig lägenhet som också fungerade som bas för utflykterna upp på Flatruet.

Och det blev både tre och fyra besök på de två dygn vi var där, vilket förutom punktering gav fjällabb, gråspett, fjällpipare, båda riporna, spelande dubbelbeckasin, drygt 50 000 steg och en riktigt go känsla av fjällen.

Norrlandssemester

Utifrån rådande omständigheter gjorde vi, som så många andra – hemestrade, dvs. semestrade i Sverige. Tanken var att ta oss hela vägen upp till Abisko, men planen var inte helt igenom planerad. Efter inledande besök på Högdalsvägen i Årjäng och lunch med Leif och Birgit rullade vidare mot första etappmålet – Fulufjället. Vädret var rätt busigt, så det blev en inledande vandrarhemsnatt på Fulufjällsgården innan vi i gråmysigt morgonljus på blöta stigar promenerade upp till Njupeskär i sällskap av lavskrikor, ringtrastar och det gamla paret jaktfalk.

En mycket blöt lavskrika

NY KAMERA !!!!

Funderandet är över! Tack vare en lika förstående som generös hustru och ett glappande gammalt trehundra slog jag idag till på en Canon R5 och tillhörande 100-500 och 1.4x converter. Ronny Malm ordnade ett rimligt pris och knappt var det beställt innan jag stod redo på Mattssons Foto i Lund.