I den tidiga juldagsmorgonen rullar vi med packade väskor mot Landvetter för vidare transport till Amsterdam, sen till Atlanta för att slutligen 21.55 lokal tid landa i San José – drygt 18 timmar senare. Tog en taxi upp till boendet, där Niklas och Mia hälsade oss välkomna!
Härligt och förväntansfullt – men nu ska det bli gott att gå och lägga sig!
10 november och många är på väg att lägga sina kikare på hyllan inför vinterdvalan.
Men – när en mindre gulbena hittas i Skåne, saknas på min fotolista och det passande nog
är en måndag (= ledig dag) behövdes inte någon längre eftertanke. Eftersom jag dessutom
var vid Grimsholmen och tittade på den brunsångare som hittats igår var ju en del av sträckan
redan avklarad. Och fotolistan klättrade upp på 435 arter fotograferade i Sverige!!!
Efter en i fågelvärlden rätt stillsam majmånad surrar det så i telefonen. Vad som verkar vara en balkansångare, dvs. den östliga varianten av bergsångare, sitter och sjunger i ett buskage vid Möckelmossen. Zita och jag är nere och promenerar vid Koggerudden och jag tänker att den snart är försvunnen, men min adrenalinnivå stiger konstant i takt med att larmen fortsätter att droppa in. Så – tillbaka i Varberg är statusen fortfarande god och snart rullar Passaten österut. Nervöst när fågeln plötsligt lämnar sin buske och försvinner in i en större dunge, där den under den följande timmen enligt larmen inte kan återfinnas. Men jag rullar vidare och på Ölandsbron kommer det förlösande larmet – fågeln är tillbaka i sitt favoritbuskage. En hiskelig massa bilar vid parkeringen, men Hage – som kommit fem minuter före mig – håller en plats och snart står jag i klungan och tittar/lyssnar på fågeln. Enligt nya världslistan är det art nummer 462 i Sverige – GRATTS Lasse!
Mest eftersom nätet bombades av snygga närbilder på mindre sumphöna tagna vid Karpalundsdammarna var jag där i gryningen den 24 maj. Och visst var den väldigt samarbetsvillig i sitt lilla dike och blev därmed fågelart nummer 434 som jag fotograferat i Sverige.
… och när man ändå redan är i Skåne är det ju lika bra att komplettera årslistan så det blev
såväl fältpiplärka vid Drakamöllan, kornsparv vid Peppinge och Skånekryss på stripgås i Näsbyholm.
Ja, kanske inte som man tänker sig det, men den första maj gick Ann-Jeanette Fagerblom i
pension och bjöd alla närvarande på kladdkaka och grädde – vid fyren på Morups tånge så klart.
Och som om det inte räckte fick de som var på plats i tid dessutom se en adult, sydsträckande vitnäbbad islom och häckande hornuggla.
7 april började – som så ofta i april – vid fyren på Morups tånge. Sträcket var kanske inte så mycket att hurra för, men vädret var fint och bland de knappt 350 sydsträckande ejdrarna smög sig en helvit guding in – något jag aldrig sett förr.
Så kom larmet från Nidingen att de fångat en honfärgad blåstjärt och strax efter ringde Kalle ❌ och snart satt jag i bilen till Getterön där Micke väntade för vidare transport till Gottskär.
Vi mötte Kalle X, Robert T och Dävbuken, hoppade ombord på stationens egen båt Tuff och
tillsammans med Kjell Wallin och skepparen Tommy Järås stävade vi västerut.
Lagom till vi lade till i hamnen på Nidingen meddelade Dennis Kraft att de återfångat fågeln
och vi kunde bekvämt promenera upp till ringmärkningen och beskåda juvelen.
Tajgablåstjärt blir därmed fågelart nummer 370 i Halland ❌
Mest för omväxlingens skull packade vi våra väskor och tog bussen tio mil
söderut längs kusten till en plats som
heter Long Hai, mest känt som den siste kejsaren Bao Dais semestertillhåll.
Hamnade på en billig, men oerhört
bekväm tvåvånings liggbuss som erbjöd traditionellt vietnamesiskt
risfältspanorama utanför fönstren.
Tyvärr låg inte Long Hai längs rutten och vi blev avsläppta mer eller mindre ”in the middle of nowhere”.
Jaja … vi visste åt vilket håll vi skulle och rullade iväg våra väskor längs vägkanten … men snart insåg vi att det var åtskilliga kilometer kvar … kan man få tag på en taxi eller liknande?
Ett gäng tjejer blev nyfikna på turisterna som kom gående med sina rullväskor och snart
upphörde de med vad de höll på med och engagerade sig i våra transportproblem. Det visade sig snart – trots knagglig engelska – att de höll på att förbereda för morgondagens bröllop och erbjöd att skjutsa oss i den minutiöst välputsade och pimpade bröllopsbilen !!!
Efter en ståndsmässig transport genom ett fiskoljeluktande Long Hai var vi så framme vid Fleur de Lys Resort, vårt hem de sista tre dagarna i Vietnam. Poolen var tyvärr trasig och tömd på
vatten, men havet och en härlig beach ligger ju alldeles utanför.
… och här fortsatte semestern i sin stilla lunk … långa promenader, sol och bad, nån drink i skuggan och god mat. Tröttnade man på det kunde man alltid ta kameran och plåta lite av gatulivet eller det rätt rika fågelliv som fanns runt omkring oss.
… eller andra bekantskaper …
En förmiddag var det marknad inne i Long Hai och vi tog en lång och soldränkt promenad dit. Här var det fisk i massor och berg av nyslaktade kycklingar, men också kläder och husgeråd. Helt enkelt en autentisk vietnamesisk marknad. Och längs vägen låg snabbmatsstånden på rad, med outsinliga erbjudanden
om Ban Mi.
Men allt gott har ett slut och vardagen närmar sig – innan dess har vi drygt ett dygns resa framför oss. Vietnam har varit en väldigt trevlig bekantskap, som Thailand var för kanske trettio år sedan. Hit kommer vi gärna tillbaka ❤
Eftersom vi övernattat i Di Linh blev det samma väg upp mot bergspasset, men plötsligt försvann allt omkring oss, bussen sveptes in i sockervadd och sikten blev mindre än tre meter – men tack och lov fungerade bromsljusen på bilen framför. Till och med mopparna kröp fram i jakten på något som kunde ge riktning och vägledning.
Några hundra meter i snigelfart och sen lös solen igen och vi var ute ur molnen. Vackra vyer från ovan i alla fall.
Väl framme i Deo Nui San hamnade vi i ett annat gömsle som lät mig förbättra bilderna på några arter, men som även det idag var rätt långsamt. En Blue Pitta rörde sig hela morgonen i de närmaste omgivningarna, men tyvärr utan att visa sig.
Så vi åker vidare mot Phan Thiet, eller snarare mot det lilla samhället Mui Ne några kilometer öster om. Här ligger Cliff Resort, vårt semesterparadis för de kommande tre dagarna … Gott att känna sanden mellan tårna och flanera på stranden medan Stilla Havets ljumma vågor sköljer över fötterna.
Lämnade Da Lat medan det
fortfarande var mörkt och rullade på
slingriga vägar mot nordväst, Målet var även idag nationalparken
Bidoup, men en mer västlig del än den vi besökte igår.
Detta är cutians hemmamarker, det vill säga Vietnamese Cutia, den av två cutia-arter som finns i ett
begränsat område i västra Vietnam och östra Laos.
Och visst … snart fick vi såväl höra som se några individer i
nationalparkens blandskogssluttningar.
… och när Duy frågade om vi skulle ta en liten omväg för att leta
efter ytterligare en nästan-endem – Short-tailed Scimitarbabbler –
var svaret givet. Snart klättrade vi uppströms på hala stenar i en
tätbevuxen bäckfåra alldeles invid vägen och fick se skymtar av en stissig fågel som när den landade satt högst en kvarts sekund innan den letade ny position. Ett tillfälle då ”titta och tryck” känns befogat och resultatet blev ju över förväntan …
Vädret är fortfarande dimmigt och småregnigt så vi startar dagen i ett gömsle (var annars) –
i alla fall tak över huvudet. Snart börjar nya bekantskaper uppenbara sig vid det utlagda godiset och några timmar senare har det trillat in en handfull nya lifers och åtskilliga fler fotokryss.
Kul med fnittertrastarna och tesian, men den Indochinese Green Magpie som höll till i området vågade sig tyvärr aldrig ner i fotostudion. Svårt att variera bilderna och utsnittet, men snygga blir de.
Vädret vill inte ge med sig, men innan vi satte av mot nästa etappmål – Di Linh – hade Duy letat fram ytterligare tre endemer, Necklaced Barbet, Black-headed Sibia och Yellow-billed Nuthatch.
Väl tillbaka i Da Lat tog vi oss ner till stan, där vi först åt middag på en restaurang, som tycks vanlig – de har
specialiserat sig på en rätt och serverar endast den.
Enkelt, billigt och lätt!
Efter resultatlöst nattskärreletande hamnade vi på den lokala nattmarknaden och drack, som alla andra nyförälskade ungdomar, hot soya på dockhemsstolar vid ett dockhemsbord –
vietnameserna är flera storlekar mindre än oss 😘