En spelgalen rackelhane har under några veckor figurerat i diverse rapporter och det är ju en chans man inte gärna vill missa. Morgan och jag planerar en heldag och efter blåstjärt och mandarinand i Karlshamn och blåvingad årta i Lund hittar vi fram till Traneröds mosse efter lite letande och till rackelhanen, som är mer sällskaplig än väntat. En riktigt kul bekantskap 😊
Favoriten går från Koggerudden ner till Glommens samhälle och ger runt 12.ooo steg. Och nu har Zita börjat ta med sin kamera allt mer frekvent – det gäller att öva inför kommande Peru-resa 😊😊😊
Med enkla medel och med en enda stillbild som ursprungsmateriel blev det denna eftertänksamma kortfilm …
– är kanske inget vackert namn, men brednäbbade simsnäppor är fräcka fåglar som lever en stor del av sina liv pelagiskt, Två individer hade den goda smaken att rasta några dagar nere vid Vassvik i Falkenberg och även om jag inte var först på plan hann jag i alla fall få några bilder.
Så hittar Harald Ris ett par svarthalsade doppingar vid hamnpiren i Träslövsläge och efter flera samtal till oss vid Morups fyr överger jag Falkenberg och sitter snart med fåglarna mer eller mindre i knät. Kul med den vridbara skärmen på R5:an, vilket gör att man kan få tillräckligt låga perspektiv … och det blir ju riktigt bra tycker jag 🙂
Några jordugglor har bestämt sig för att övervintra nere vid Galtabäck så det var bara att sätta sig i bilen och vänta … och med ögonföljande fokus är det i stort sett bara att titta och trycka … så blir det bra 🙂 En väl använd kvällning!
Funderandet är över! Tack vare en lika förstående som generös hustru och ett glappande gammalt trehundra slog jag idag till på en Canon R5 och tillhörande 100-500 och 1.4x converter. Ronny Malm ordnade ett rimligt pris och knappt var det beställt innan jag stod redo på Mattssons Foto i Lund.
… är ju god tradition och i år blev det Zita och jag som bokade in oss på Enetri andra helgen i maj. Helt klart sjysst boende 🙂
Som vanligt tidiga morgnar och mycket tid i fält … och, förstås en hel del fågel …
MEN … roligast var naturligtvis att efter alla dessa år äntligen lyckas få kort på en vaktel! Den spelade intensivt vid Eketorp och efter en rätt dryg väntan stack den plötsligt upp huvudet i gräsvallen 30 meter bort … tillräckligt länge för att jag skulle få en skaplig bild 🙂
Nu är det bara kornknarr och nordsångare kvar av Sverigehäckarna 🙂
Och när min konvalescens är inne på upploppet i slutet av oktober dyker så en mongolfink upp i Venjan, Dalarna – första fyndet i landet och andra i VP.
Ja, varför inte … tänkte jag och satt snart i bilen. Väl framme i den första gryningen syntes fågeln inte till, men snart hoppade den runt på gårdsplanen tillsammans med en korttålärka – fräck kombo. Kanske inte fågelvärldens mest färgrika eller karismatiska, men det innebar trots allt att Sverigekryss nummer 452 är i hamn 🙂
På lördagskvällen ringer Hage och frågar om jag är intresserad av att åka ut och titta på/ fotografera järpe. OM JAG ÄR … lite av en dröm och dessutom en av fyra återstående fotoarter som är kvar innan jag har kort på samtliga, som häckar i Sverige 🙂
Hage har fått tips om en spelgalen järptupp utanför Målsryd och i den tidiga söndagsmorgonen är vi där – för ett skådespel jag sent ska glömma. Strax dyker huvudpersonen upp på scenen – som tyvärr är i kanten av en större nyavverkning – och det blir snart svårt att hålla honom bortom närgränsen. Under drygt en timmes tid knallar han runt och emellanåt till och med över oss där vi tar plats i mossan, samtidigt som han hela tiden avger ett kurrande läte – helt olikt det högfrekventa spellätet. Jag inser plötsligt att jag har svårt att bli av med ett envetet leende som fastnat i sitt ytterläge 😀
Med tiden ansluter allt fler människor och vi tackar för oss. Väl hemma tar jag med Zita för att visa skådespelet – men, naturen är inte alltid förutsägbar och efter två timmars letande får vi tyvärr ge upp. Järpen syns inte till – kanske har han tröttnat på all uppmärksamhet 🙁
