… är en ort med lite tveksamt rykte vid basen av berget där det mytiska Machu Picchu tronar. Enda sättet att ta sig dit är tåg från Cusco/Ollantaytambo eller vandring längs den beryktade inkaleden. För oss blev det tåget …
Nåväl – ryktet var överdrivet och det lilla vi såg av den kändes snarare rätt trivsamt, ett informativt inkamuseum och mer avspänt fjärilsdito. Dessutom efterlängtade Torrent Duck utanför fönstret och många granna tanagers på fjärilsmuseets matning.
… är ett höghöjdsområde någon timme ovanför Ollantaytambo, där det kryllar av spännande arter. Naturligtvis oerhört tragiskt hur luften efter såväl pandemin som vårvinterns protester på Limas och Cuscos gator fullständigt gått ur turismen här i Peru, men för oss var det gynnsamt då vi på kort varsel fick bokat en av Perus mest namnkunniga guider, Alex Duran, under två förmiddagar … och i den tidiga morgonen rullade vi uppåt.
Vägkantsskådning i molnskogen och kryssen bara trillar in i ett rasande tempo.
Dag två satsade vi på högre höjder, där målarten nummer ett var Royal Cinclodes, Det blev fantastiska vyer och mycket fågel, men … trots Alex intensiva försök kammade vi noll. Men vad gör det … fantastisk promenad 😍
… en gång säte för den store inkan blev också vår bas i regionen. Hade bokat in oss på Apu Lodge vilket med råge uppfyllde rekommendationerna på nätet, även om det var lite brötigt att forsla rullväskorna uppför kullerstensgränderna på väg dit. Men – vilken vy från rumsbalkongen 😀
Nere kring torget pågick en lantbruksmarknad där man korade bästa potatisodlaren (i området odlas mer än 5000 olika sorters potatis) och man sålde god och hemlagad lokal mat för en billig penning.
… och inte blir det sämre när hotellträdgården presenterade en av målarterna – en Bearded Mountaineer som oblygt födosökte i den frodiga växtligheten.
Efter en natt i Lima och omgruppering var vi snart på väg igen – mot bergen och nya upplevelser. Inrikesflyget är billigt och gjorde att vi slapp sitta ett dygn på slingriga bergsvägar kantade av avgrundsdjupa stup. Mäktigt att flyga strax intill Andernas snöklädda toppar …
Klockan närmade sig fyra på eftermiddagen och ännu inget mer än några mackor i den tidiga morgonen. Några i ressällskapet börjar bli desperata och när vi äntligen stannar vid en vägkrog på vägen tillbaka mot Lima serveras … var sitt fjärdedels marsvin, där de små gnagartänderna grinade mot oss på tallriken. Nja – det var helt klart inte resans bästa kulinariska upplevelse … men riset var gott och det artade sig definitivt till en upplevelse väl värd namnet.
… och vyerna blir alltmer imponerande och kryssen fler. Passet Marcopomacocha ligger 4 912 m.ö.h. och är hemvist för ett antal tunga höghöjdsarter. Medan Niklas och jag knallade omkring i ultrarapid (utför gick bra, uppför var TUNGT) i jakt på Grey-bellied Seedsnipe, Glacier Finch, White-bellied Cinclodes och annat krafs ägnade sig Zita och Mia åt at dokumentera storheten i denna miljö.
… och förstås kanske viktigaste arten på hela resan för mig Diademed Sandpiper-Plover – visserligen endast en kvarlämnad ungfågel, men ändå ❌
… för natten strax över 3000 m.ö.h. var bara början. Usla vägar, men det bär hela tiden uppåt. Alejandro och vår chaufför bjöd på en fantastisk vägkantsfrukost när solen sakta skrämde frosten på flykten vid polylepisskogen kring 3700 m.ö.h. Jobbigt att gå, men vilka vyer 🤩
… och dagen innan tidig avfärd insåg jag att jag bokat utflykten till fel dag 😨 Frenetiska försök att få ta på våra guider för att boka om lyckades med tiden – tack vare vår spansktalande reskamrat – och vi rullade upp mot höjderna i öster … i lagom tid för att tillbringa timtal i stadens lika ökända som stillastående bilköer. Men snart öppnar sig ett mäktigt landskap.
Det märks på orken att vi klättrat och natten tillbringades i den genuint pittoreska och ensligt belägna byn Huachupampa (3200 m.ö.h.).
Några mil söder om Lima ligger den lilla fiskebyn Pucusana. Här kan man hyra en båt och komma ut lite på havet för att möta sjölejon och kanske en och annan fågel.
I hamnen hade man just landat dagens fångst – en aldrig sinande ström av hajar, som ska levereras till Lima under dagen.
Trivsam båttur runt en ö utanför gav lite bilder på sjölejon, pingviner, skarvar, sulor och den endemiska, men ack så enfärgat bruna Seaside Cinclodes.
… är några laguner som ligger i utkanten av Lima och naturligtvis hyser ett antal nya arter. Ett problem är att det ligger granne med ett av de mest välbärgade ”gated communities” kring huvudstaden och man måste passera den nitiska vaktposten … något vår taxichaufför skötte med glans – ”vi skulle bara besöka våra släktingar” 😀
Kul att skåda och plåta i helt nya miljöer …
