Lappugglan, som Erik Rosenberg benämnde tita grå, har genomfört en lika oväntad som exempellöst framgångsrik expansion från ladriket i Norrlands kustland till våra sydliga landskap. Och snart ryktades det att det fanns flera revir i Hallands inland, så i slutet av april tillbringade jag några morgnar med att leta. Och visst fanns de där – detta en individ som jag tillbringade några intensiva ögonblick tillsammans med i Hallands djupa skogar. Magiskt!
Vår ligusterhäck, salig i åminnelse, har levt en tynande tillvaro och nu ska den bort. Hyrde en kompostkvarn i Kungsbacka, satte på grovarbetarhandskarna och satte igång. Och några dagar senare var vår södra utsikt drastiskt förändrad … med blandade reaktioner …
… och bakom plockepinnet av stativben är det fler med samma fokus, så här i påsklovstider …
… och hoppet lever. Ejdersträcket är en spillra av sitt forna jag, men fortfarande finns möjligheten att hitta guldet i de återstående flockarna … och den 23 mars är vi några lyckliga på Morups tånge som än en gång får uppleva en gammal praktejderhane sträcka förbi. Magin lever!
Zita och jag åkte ner till Bjärehalvön och tog en långpromenad från Båstad till Båstad … via
Hovs hallar. Härligt att sträcka på benen i ett underbart vårvinterväder.
… blev som sammanfattning en massa steg till diverse marknadsplatser och lite regnstänk
emellanåt. Köpte lite italienska matvaror, inte minst nåt kilo vällagrad Parmesan på en
torgmarknad i någon av gränderna …
… och trots bistra miner och paraplyerna blev det en trivsam avslutning på vår långhelg i Rom.
Hem till kylan!
Dags att plocka in landskryss nummer 67 – Vatikanstaten. Promenerade bort längs Tibern,
som fungerar som en lunga i stadslivet. Och med hjälp av telefonens GPS stod vi snart på Petersplatsen.
Hade ordnat förköp på såväl Vatikanmuséet som Peterskyrkan, men det var rätt ringlande köer ändå innan vi kom in i denna överdådiga prakt. Först muséet …
… dags för nästa kö … så gott som runt hela Petersplatsen …
… och inte blev det mindre överväldigande när vi efter ytterligare köande kom in i den katolska världens epicentrum, Peterskyrkan.
Efter en läcker frukost var det dags för nästa tidsresa – Colosseum. Även om man sett bilder ur alla möjliga vinklar från denna antika kultarena är det något helt annat att vara på plats. Mycket folk förstås, men det gick att leva sig in i känslan och atmosfären …
… och strax intill ligger Forum Romanum, det torgkomplex som Octavianus skapade till ett ståndsmässigt centrum under romarrikets glansdagar … men idag är en samling ruiner …
och en hel del annat hann vi också med innan det var dags att leta upp någon trevlig middagsrestaurang i någon av Trasteveres trånga, men mysiga kullerstensgator och småtorg, där
tvätten hänger på linor över oss när vi passerar … precis som i Lady&Lufsen.
Under några dagar under sportlovet bytte vi isvinter i Varberg mot begynnande vårvärme i Rom, med Hotel Santa Maria i Trastevere som trivsam bas. Många steg och många gemensamma upplevelser blev det. Men först var det läge att testa det italienska köket – så det fick bli en pasta- och pizzalunch i hemmakvarteren innan vi gick ut på stan …
… och med en historielärare till pappa hamnade vi snart i antika miljöer. Strosade runt via
någon kyrka till vårt inledande etappmål, Pantheon …
… som var mäkta imponerande, med sitt hål i taket. Vi hann också med några modernare
attraktioner, som Fontana di Trevi och Spanska trappan, innan orken tröt för dagen …
… eller, ja … i ärlighetens namn räckte orken trots allt till en glass på vägen hem …
Den 23 januari var det premiär för Niklas och mitt föredrag Bland inkatärnor och kondorer i Peru hos Falkenbergs Ornitologiska Förening.
Två timmar innan start kastade jag i mig en snabb macka hemma … och knastret i munnen var inte grus eller fullkorn utan resterna av den framtandskrona som efter att ha fungerat i mer än trettio års tid nu knäckts av den sega degen …
Jaja, det var inget att göra just nu och timmen senare stod vi inför en månghövdad publik och även om jag läspade mig igenom min del av föreställningen lyckades vi nog få fram det vi ville och föredraget beskrevs senare på föreningens facebook-sida i odelat positiva ordalag. Kul!
