Selonodon är ett litet nattaktivt däggdjur, som lär vara ett av de äldsta däggdjuren som existerar. Chansen fanns tidigt på morgonen längs vägen väster om Villa Barrancoli, men tyvärr … däremot drog vi själva ut till en stake-out för Bay-breasted Cuckoo, den enda endemen vi missat och visst … efter flitigt spelande fick vi slutligen svar och göken visade upp sig en kort stund. Slutet gott – allting gott.
… och fältfrukosten smakade gudomligt …
… i hjärtat av nationalparken. Mycket närmare Haiti kommer vi inte. Frisk bergsluft och barrskog, med fågelgrupper man mer associerar med hemma … korsnäbbar och siskor, naturligtvis endemer.
… ligger precis på gränsen mot Haiti och på den minst sagt mediokra vägen flödar en gles men konstant ström av haitiska gästarbetare in i DR över dagen. Påtagligt var också att skogen, som var frodig och relativt välbevarad på DR-sidan över huvud taget inte fanns alls på den haitiska, där ett sterilt kalhygge tydligt markerade var gränsen går.
… och endemerna stod mer eller mindre som spön i backen …
… och kanske framför allt La Selles Thrush!
Strax öster om gränsen mot Haiti har Kate Wallace sedan femtio år byggt upp en eco-lodge, i utkanten av nationalparken Parque Nacional Sierra de Bahoruco – där man kan hitta öns samtliga endemer förutom en. Och direkt i trädgården börjar de trilla in.
Efter en rätt strulig bilbokning, där jag stressglömde koden till mitt Mastercard, rullade vi västerut. Ett kort nattstopp öster om Santo Domingo och vi var på riktigt i Västindien. Stannade till vid Salinas de Bani och började fylla i reselistan, men roligast var ändå ansamlingen av de endemiska Hispaniolan Rhinocerus Iguanas som lockades fram med hjälp av bröd.
Lagom till långa eftermiddagslektionen med 20ES går larmet att en baltimoretrupial hittats i Förslöv nere på Hallandsåsen – knappt två timmar bort. Jag förhandlar med klassen och snart sitter jag i bilen i full fart söderut. Väl på plats visar det sig att fågeln sitter inne i en trädgård och är svår att komma åt, men en vänlig själ upplåter sitt hus och alla tillresta får se fågeln kanonbra. Kryss nummer 458 😍.
(Med facit i hand hade jag kunnat vänta några månader – men det visste man ju inte då!)
… och många var de stackare som inte hunnit ner utan väntade till helgen. På lördag morgon var Zita och jag på plats tillsammans med säkert 500 andra … och fågeln var kvar 😊
Efter mycket om och men var det i alla fall dags för Petter att sätta sig på planet till för en termins ekonomistudier i Monterrey. Vi levererade naturligtvis till Landvetter där han anslöt till Isac och Olle. Ha en go’ resa 💖
26 juli fyller Birgit 82 år och det är samling på Högdalsvägen.
Så var det dags att säga hej då till detta fantastiska land efter tre underbara veckor fyllda av upplevelser. Och emellanåt har det känts hemtamt och skönt att återvända till Daniel och Hacienda Jimenita. Men nu är det dags att sätta sig på flyget till Bogota, vidare till Panama City, så till Frankfurt och slutligen Landvetter …
… och under natten har vi gått tillbaka till Isla Seymour, strax norr om Isla Baltra där allt startade och så småningom ska avslutas. En trivsam vandring på ön gav tillfälle att komplettera lite bilder.
