Klockan närmade sig fyra på eftermiddagen och ännu inget mer än några mackor i den tidiga morgonen. Några i ressällskapet börjar bli desperata och när vi äntligen stannar vid en vägkrog på vägen tillbaka mot Lima serveras … var sitt fjärdedels marsvin, där de små gnagartänderna grinade mot oss på tallriken. Nja – det var helt klart inte resans bästa kulinariska upplevelse … men riset var gott och det artade sig definitivt till en upplevelse väl värd namnet.
… och vyerna blir alltmer imponerande och kryssen fler. Passet Marcopomacocha ligger 4 912 m.ö.h. och är hemvist för ett antal tunga höghöjdsarter. Medan Niklas och jag knallade omkring i ultrarapid (utför gick bra, uppför var TUNGT) i jakt på Grey-bellied Seedsnipe, Glacier Finch, White-bellied Cinclodes och annat krafs ägnade sig Zita och Mia åt at dokumentera storheten i denna miljö.
… och förstås kanske viktigaste arten på hela resan för mig Diademed Sandpiper-Plover – visserligen endast en kvarlämnad ungfågel, men ändå ❌
… för natten strax över 3000 m.ö.h. var bara början. Usla vägar, men det bär hela tiden uppåt. Alejandro och vår chaufför bjöd på en fantastisk vägkantsfrukost när solen sakta skrämde frosten på flykten vid polylepisskogen kring 3700 m.ö.h. Jobbigt att gå, men vilka vyer 🤩
… och dagen innan tidig avfärd insåg jag att jag bokat utflykten till fel dag 😨 Frenetiska försök att få ta på våra guider för att boka om lyckades med tiden – tack vare vår spansktalande reskamrat – och vi rullade upp mot höjderna i öster … i lagom tid för att tillbringa timtal i stadens lika ökända som stillastående bilköer. Men snart öppnar sig ett mäktigt landskap.
Det märks på orken att vi klättrat och natten tillbringades i den genuint pittoreska och ensligt belägna byn Huachupampa (3200 m.ö.h.).
Några mil söder om Lima ligger den lilla fiskebyn Pucusana. Här kan man hyra en båt och komma ut lite på havet för att möta sjölejon och kanske en och annan fågel.
I hamnen hade man just landat dagens fångst – en aldrig sinande ström av hajar, som ska levereras till Lima under dagen.
Trivsam båttur runt en ö utanför gav lite bilder på sjölejon, pingviner, skarvar, sulor och den endemiska, men ack så enfärgat bruna Seaside Cinclodes.
… är några laguner som ligger i utkanten av Lima och naturligtvis hyser ett antal nya arter. Ett problem är att det ligger granne med ett av de mest välbärgade ”gated communities” kring huvudstaden och man måste passera den nitiska vaktposten … något vår taxichaufför skötte med glans – ”vi skulle bara besöka våra släktingar” 😀
Kul att skåda och plåta i helt nya miljöer …
Så var det äntligen dags, efter många planeringsmöten med Niklas och Mia om resrutten, många långa och förvirrade samtal med Lufthansas telefonsupport, så slutligen packning och transport till Landvetter och vi var på väg. Det underbara första mötet med ett nytt land … här strandpromenaden i stadsdelen Miraflores i Lima. Och kryssen bara ramlar in …
… och det är dags att säga På återseende till 21ES, som sin vana trogen glatt poserar utanför skolans ingång. Ha en lång och skön sommar!
Sista tisdagen i maj ringer plötsligt David Andersson och undrar om jag är intresserad … Naturligtvis är jag det och snart står jag nere i ekskogen vid Kustsanatoriet med en nyvaken och ofantligt charmig hasselmus i handen. Helt oberörd av uppståndelsen runt omkring gör den sitt bästa för att inte somna om igen och med tiden – om än långsamt, långsamt – verkar den piggna på sig. Många kort blir det innan vi lämnar den tuggande på något gott den hittat …
Det blir naturligtvis allt längre mellan pulshöjarna, men även om det varken var livs- eller ens Hallandskryss passade det alldeles utmärkt att ta norra avfarten till Fågeltornsparkeringen när larmet gick efter ännu en härlig morgon på Morups tånge. 26 år sedan senast, med ett namn som kanske inte kvalar in bland de vackraste, men dock … en sumpvipa. Och det blev ju fotokryss nummer 428 i Sverige 😃
