Sista tisdagen i maj ringer plötsligt David Andersson och undrar om jag är intresserad … Naturligtvis är jag det och snart står jag nere i ekskogen vid Kustsanatoriet med en nyvaken och ofantligt charmig hasselmus i handen. Helt oberörd av uppståndelsen runt omkring gör den sitt bästa för att inte somna om igen och med tiden – om än långsamt, långsamt – verkar den piggna på sig. Många kort blir det innan vi lämnar den tuggande på något gott den hittat …