Sista tisdagen i maj ringer plötsligt David Andersson och undrar om jag är intresserad … Naturligtvis är jag det och snart står jag nere i ekskogen vid Kustsanatoriet med en nyvaken och ofantligt charmig hasselmus i handen. Helt oberörd av uppståndelsen runt omkring gör den sitt bästa för att inte somna om igen och med tiden – om än långsamt, långsamt – verkar den piggna på sig. Många kort blir det innan vi lämnar den tuggande på något gott den hittat …
![](https://usercontent.one/wp/blog.birding.se/wp-content/uploads/2023/09/20230530_133029-1024x473.jpg?media=1692518339)
![](https://usercontent.one/wp/blog.birding.se/wp-content/uploads/2023/09/20230530_133348-1024x473.jpg?media=1692518339)