Så var det äntligen dags, efter många planeringsmöten med Niklas och Mia om resrutten, många långa och förvirrade samtal med Lufthansas telefonsupport, så slutligen packning och transport till Landvetter och vi var på väg. Det underbara första mötet med ett nytt land … här strandpromenaden i stadsdelen Miraflores i Lima. Och kryssen bara ramlar in …
… och det är dags att säga På återseende till 21ES, som sin vana trogen glatt poserar utanför skolans ingång. Ha en lång och skön sommar!
Sista tisdagen i maj ringer plötsligt David Andersson och undrar om jag är intresserad … Naturligtvis är jag det och snart står jag nere i ekskogen vid Kustsanatoriet med en nyvaken och ofantligt charmig hasselmus i handen. Helt oberörd av uppståndelsen runt omkring gör den sitt bästa för att inte somna om igen och med tiden – om än långsamt, långsamt – verkar den piggna på sig. Många kort blir det innan vi lämnar den tuggande på något gott den hittat …
Det blir naturligtvis allt längre mellan pulshöjarna, men även om det varken var livs- eller ens Hallandskryss passade det alldeles utmärkt att ta norra avfarten till Fågeltornsparkeringen när larmet gick efter ännu en härlig morgon på Morups tånge. 26 år sedan senast, med ett namn som kanske inte kvalar in bland de vackraste, men dock … en sumpvipa. Och det blev ju fotokryss nummer 428 i Sverige 😃
… som någon av mina elever uppfattar mig …
En spelgalen rackelhane har under några veckor figurerat i diverse rapporter och det är ju en chans man inte gärna vill missa. Morgan och jag planerar en heldag och efter blåstjärt och mandarinand i Karlshamn och blåvingad årta i Lund hittar vi fram till Traneröds mosse efter lite letande och till rackelhanen, som är mer sällskaplig än väntat. En riktigt kul bekantskap 😊
I början av mars sammanstrålade familjen i Göteborg för en helkväll på stan. Spännande drinkar vid Götaplatsen följdes av en fantastisk trerättersmiddag på restaurang Natur. Läckert och VÄLDIGT trivsamt 😊
Såg att Ridgeway’s Hawk var möjlig att se i en gated community i Punta Cana och vi var snart på väg … men … så lätt var det inte … jaså, vi har ingen inbjudan … då får ni vänta utanför till informationen öppnar om halvannan timme … nej, det finns inget annat sätt …
Fan, tänkte jag och vi var på väg att sätta oss i bilen och åka därifrån när ett bekant läte hördes från buskarna alldeles invid bilen … och … där var den. En lätt orolig Ridgeway´s Hawk jagades av upprörda småfåglar genom grenverket för att till slut landa på en lite öppnare gren och jag fick även lite bilder. Så svårt, men ändå så lätt 😄😄😄
Platsen vi valt ligger på sydkusten och heter Bayahibe, ett karibiskt semesterparadis. Här blir det lugna dagar i solstolen och svalkande dopp i poolen eller havet …
Men eftersom hotellet ligger granne med nationalparken Cotubanamà blev det också lite promenader tidiga morgnar och sena kvällar. Gott liv helt enkelt!
Idag fanns möjligheten att täppa till sista möjliga luckan i endemiska arter på ön. Varmt och svettigt, men snart började gamar och andra rovfåglar stiga mot skyn i den tilltagande termiken … det vara bara det att det var fel arter. Troligen hörde vi vår målart ropa inifrån ett skogsparti bakom feta taggtrådsstängsel, men, men … tyvärr tvingades vi lämna innan den behagade ta till vingarna 😥
