… bjöd på många mojitos och ännu fler turister, men hade en skön atmosfär och ett av de fräckaste boendena på resan – ett casa particular från 1790, beläget alldeles i centrum.

… var målet när vi plockat ut hyrbilen, som gått 11 mil innan vi fick den. Med hjälp av maps.me-appen var det inga problem att hitta och såväl Soroa som Viñales var trevliga bekantskaper, med grottan Che Guevara gömde sig i under invasionen i Grisbukten och fräck natur … OCH kanske inte minst Cuban Tody, som sannerligen gör skäl för sitt latinska namn Todus multicolor.

… heter platsen dit många välbeställda Tokyo-bor flyr när sommarhettan blir alltför pressande. Här tillbringade vi de sista dagarna innan flyget tog oss hem till Sverige igen. En trivsam utflykt på vindlande serpentinvägar till Mount Shirane vid  Nagano, en gnistrande vulkansjö, vackra vyer, ett oväntat möte med japanska makaker och – inte minst – de två fältsparvsendemerna Yellow Bunting och Grey Bunting (som jag av ren slump hittade längs vägen upp).

… så tycker invånarna i den forna huvudstaden enligt en av guiderna. Nåväl – en väldigt trevlig stad, när man väl fått bilen parkerad inne i gränderna och kunde koncentrerat sig på attraktionerna. Guldpaviljongen, kejserliga trädgårdarna, silverpaviljongen … men också bambuskogar, buddhistiska tempel, underbara miljöer och kaiten sushi (mat enligt rullbandsprincipen). En stad att drömma sig tillbaka till 🙂

Och redan innan vi hämtat ut nästa hyrbil vid Haneda  reste sig en väldig siluett i fjärran – Fuji-san. Oerhört mäktig och dyrkad i evig tid. Spenderade tre dagar i dess skugga och fick svettas lite på sluttningarna i jakten på japansk järnsparv, men också njuta av fonden i hela området.

Lite mindre bil än senast och den fick slita ont för att ta oss upp till femte stationen på berget.