En brunsångare uppehöll sig på Blåbärsstigen i Hestra under några oktoberdagar och jag var där. Snällare fågel får man leta efter. Hoppade varv efter varv i en buske på två gånger tre meter i jakt på något ätbart till alla fotografers glädje. 300 bilder på en halvtimme och här är några av resultaten …
Sveriges bästa sträcklokal
En höst utan att göra åtminstone något besök vid Grötvik i Halmstad känns fattig och när vindarna vred ner på sydost satte jag mig i bilen och rullade dit. Och det visade sig vara ett klokt val, eftersom stationens tredje sparvuggla och säsongens fjärde tajgasångare fastnade i nätmaskorna.
Men av albatrossen som sågs vid Lerjan blev det inget …
Ut på havet
… och efter en snabbvisit i Torslandaviken där denna vitgumpade buskskvätta hållit till i ett antal dagar …
… var tanken att i Club300:s regi försöka komma havsfåglarna inpå livet. Ut på ett spegelblankt hav med m/s Tuna Clipper och snart var vi omgivna av horder av trutar, men också stormfåglar, havssulor och en och annan storlabb.
Tyvärr slutade historien där – trots mycket fiskrens och en hel del bilder blev det vare sig liror, stormsvalor eller albatrosser. Men nästa gång …
Labbonanza i hårda västliga vindar
Fantastiska dagar vid Glommens sten och i Laholmsbukten, men den mindre lira alla fick kanonbilder på saknas fortfarande på fotolistan 🙁
… men sen blev det minsann ett nytt Hallandskryss också – en större beckasinsnäppa i Larssons våtmark 🙂
På väg …
Augusti sjunger på sista versen när Max packar sitt liv i två sprängfyllda resväskor och sätter sig på planet till Umeå, för att bli civilekonom. Långt bort och spännande. Roligt och sorgset. Ett slut och en början på samma gång!
Hela familjen var med på Landvetter och önskade Max såååå mycket lycka till! Vi älskar dig av hela vårt hjärta <3 <3 <3
Studiebesök i skolans värld …
… närmare bestämt på Warner Bros. filmstudio några mil utanför London där vi promenerade kring på Hogwarts, i Diagongränden och i Förbjudna skogen. Höga förväntningar, men det var till och med bättre än förväntat 🙂
… och medan Max och Zita sista dagen shoppade loss på Oxford Street tog oss Petter och jag till världsberömda Madame Tussaud’s och frotterade oss med allehanda kändisar. Kul, även om Trump ser ut att titta lite snett på Petter 🙂
Hipp, hipp … HURRA!!!!
… och ja må han leva i hundrade år … eller …
… i vilket fall serveras det champagne innan frukost 🙂 Mer sånt 🙂
Och mer skulle komma … men först fler turistmål … Buckingham Palace avbockat!
Att sen få dricka champagne och uppleva utsikten högt över London i The Eye var en trivsam överraskning – man skulle fylla jämnt jämt 🙂
LONDON …
… och det blev juli och 60 kröp allt närmare, så hela familjen åkte på fyra dagars långhelg för att fira detta i världsmetropolen London.
Inkvarterade på centrala och mysiga Arosfa Hotel och snart var vi första klassens helturister vägledda av en mer än vanligt välplanerad Zita – stadsrundtur från Piccadilly förbi alla kända landmärken, även om det krävdes mycket fantasi för att föreställa sig att det som fanns inne bakom alla byggnadsställningar var Big Bend!
25 grader varmt och inte en tillstymmelse till regn – inte likt den gängse bilden av London, men ölen smakade bra (även om minen berättar något annat – får öva inte bara bakom kameran 🙂
Avslutning i Tirana …
Sista hela resdagen strosade vi kring i huvudstaden, med alla sina kontraster. Här möts gammalt och nytt, olika tiders herrar har satt olika prägel på staden – allt från det illyriska arvet till ortodoxa kyrkan, Skanderbeg och Hoxhas illa bevarade pyramid som utgjorde bjärta kontraster till mängder av hippa kaffeställen i nyrenoverade affärskvarter.
Men mest förvånade ändå vem en av de centrala delarnas största gator var uppkallad efter …
Narta Lagoon och Berat …
… Narta Lagoon är ett fågelskådarnas Mecka och egentligen den enda platsen vi besökte där det verkligen var gott om fågel. Här häckar krushuvade pelikaner jämte flamingos, diverse vadare och stora kolonier av såväl småtärna som rödvingad vadarsvala. Fina morgontimmar bättrade på reselistan avsevärt …
Staden Berat är känt för sin medeltida borg och de vita husen som klättrar uppför bergssidan. En trevlig bekantskap på vägen hem från Narta, även om det innebar en omväg på säkert tio mil.