Plötsligt, nästan utan förvarning, i ett relativt platt prärielandskap öppnar sig marken och där ligger den i all sin prakt. Det blev många bilder och en kväll och en morgon vid The Rim.
Satt mest och stirrade in i det storslagna eller flanerade längs kanten – men inte heller här syntes kondoren till. Vi fick nöja oss med andra upptäckter …
… var ett av huvudmålen på min bucket list på denna resa med många eftertraktade höghöjdsarter och i tidig gryning var vi på väg. MEN – just när det börjar dra ihop sig spärrar en vägbom vår framfart med informationen att de just denna vecka håller på med avverkning längs vägen och att den därför är STÄNGD!!! Men va i he…vete … – ja, det var bara att styra om planerna och leta nya mål ;( … och det blev Arizona Snowbowl, som med facit i hand fungerade OK …
var namnet på vägen upp mot Flagstaff. Vackra vyer och behaglig temperatur. Här gör vi ett spontant stopp vid de s.k. Red Cliffs …
… vidare upp mot centralorten Sedona …
… och med lite fåglar på toppen blir tillvaron optimal …
… var en trivsam bekantskap, även om de på amerikanskt vis stängde 5 P.M. – dvs. just när det börjar bli bra för skådning, och öppnade 7 A.M. – just när morgonaktiviteten börjar lägga sig … men det går att bryta sig in 😉
Nästa punkt på Zitas bucket list var Grand Canyon så nu bar det österut. 50 mils enformig körning över likartad terräng senare nådde vi delmålet Hassayampa River Preserve – som låg högre på min bucket list än på Zitas …
Tog med oss middagen och rullade ut till en våtmark i anslutning till Salton Sea framemot kvällningen och möttes av ett sjudande liv. Största intrycket gav de säkert 250 Wilsonsimsnäpporna som rastade och mer än 300 White-faced Ibis som kom in för att övernatta framemot skymningen. God gaspacho från närköpet dessutom 🙂
Salton Sea bildades 1923 när Coloradofloden genom mänsklig påverkan bröt sig ett nytt lopp, men är en märklig företeelse mitt i 40+-gradig öken. Här finns en del att se – som exempelvis Yellow-footed Gull, vilken visserligen inte rapporterats i år, men …
… skam den som ger sig. Man nästan ser hettan, men visst – trutarna stod där på stranden i dallret, så det var bara att gå närmare …
… var en trevlig bekantskap. Vi lämnar dimman och landskapet blir alltmer ökenartat, men så finns det oaser i det torra … Tack och lov hade de inte öppnat när vi kom i arla morgonen, eftersom ett träd helt sonika med dunder och brak rasade ner över parkeringsplatsen just när vi gående passerade. Fina boardwalks och många feeders …
… och vägen ner mot Salton Sea gick i sakta mak genom den oerhört läckra nationalparken – Josua Tree NP …
… och med boende på Sunset Boulevard kunde man inte bli annat än turist. Guidad rundtur och långa promenader sägs vara bra sätt att lära känna en stad och – javisst, vi såg i alla fall en hel del …
Tyvärr var vädret rätt igengrott, vilket gjorde att Hollywood-skylten försvann i dimman, men på gatunivå gjorde det mindre …
… en stad som med tiden kändes som en rätt trevlig bekantskap
… men nu åter på fastlandet. I Kalifornien finns en ”gnatcatcher” med det överraskande namnet California Gnatcatcher, bland annat i Briar Bluff Open Space – och det blev väl ett passande stopp på vägen till Los Angeles.
