Många tidiga morgnar med goda förutsättningar i bästa islomstid blev det, men det dröjde fram till 11 maj – då man nästan tappat hoppet – innan en upphetsad Andreas plötsligt bryter stillheten i ett primalskrik: ”iiiiiiislooooommmm!!!!!” och där kommer den … en gammal sommardräktsfågel på 50 meters höjd nästan rakt över våra huvuden och det är ju bara sååå läckert, en upplevelse som är svår att få för mycket av. Våren är i hamn och Löfås, Hans, Stickan, Andreas och jag skiner ikapp 🙂

Våren rullar på och den självvalda sömnlöshetens tid står för dörren. Många morgnar helg som vardag inleds vid fyren på Morups tånge med konstanta förväntningar som tyvärr alltför sällan infrias. Men – hade det varit för tio år sedan hade ingen trott på en rapport om 79 nordsträckande toppskarvar, en exempellös uppgång … ofta, som här, i helt artrena flockar. Kul!

Citatet är Gullanders och när april sjunger på sista versen och sträcket kulminerar med lommar och tärnor blir det sena kvällar och väldigt tidiga morgnar. Allt som oftast är fyren vid Morups tånge målet för några morgontimmars kvalitetstid … och högt på önskelistan med ett nästan mytiskt skimmer ligger mötet med en gammal vitnäbbad islom i sommardräkt högt på himlavalvet. Strax innan klockan sju den 21 april hittar Andreas den långt i norr och vi får gott om tid att både njuta och fotografera 🙂

Från att inte ha muskler nog för att orka lyfta vänster ben utan att hjälpa till med armarna krävdes träning … och åter träning. Men sjukgymnastik, kopplat till en allt starkare önskan att släppa kryckorna, gjorde med tiden underverk.
Så när svamptiden kom lyckades jag på diverse sätt ta mig fram till vårt kantarellställe nummer ett … även om Zita stod för huvuddelen av plockningen