11 november var det dags igen. Larmet kommer än en gång från ÖNU och berättar att en trolig stillahavslom simmar på spegelblankt vatten alldeles intill stranden. Så småningom ansluter folk och osäkerheten försvinner alltmer för att när mörkret lägger sig landa i ett ”säkert bestämd”. Det räcker, på samma sätt som det räcker med några timmars sömn, och i en väldigt tidig morgon sitter Morgan och jag i bilen på väg österut med en from förhoppning om att fågeln har vett att stanna till gryningen.
Och visst … trots att vinden ökat syns den bra ett par hundra meter ut i vågorna, som en smålomslik storlom, och kryss 466 är i hamn, två veckor efter rostsångaren mindre än två kilometer härifrån.

I slutet av oktober berättade en visslande telefon att Ronny Malm hittat en rostsångare på Ölands Norra udde och morgonen efter var jag, tillsammans med ett trettiotal andra nördar, på plats i den tidiga gryningen. Och visst … efter en stunds väntan visade sig fågeln vara kvar på samma plats den setts igår och kryss nummer 465 satt som en smäck … om nu DNA-analysen stärker bestämningen i fält … 🤔

Uppdatering – Allt går inte alltid som man tänkt och DNA-proverna visade att fågeln var en klockren moltonisångare vilket förvandlade kryss 465 till ett inte lika kul dubbelkryss. Jaja …

Ja, så var tre veckor snart till ända och Sverige känns långt, långt bort. Bunkrade lite färdkost längs vägen tillbaka mot Cusco.

… men vägarbetet fortsätter och snart är väl såväl grusvägen som de lodräta vägkantsstupen ett minne blott.

Men … visst blev det några stopp och några luckor i listorna fylldes på vägen uppför Manu road. Vackra vyer när korallträden blommade och den absolut sista arten på resan trillade in vid just en väntan på att vägen skulle öppna för trafik – en Chestnut-crested Cotinga blev nummer 539 på vår artlista efter tre veckors resande ❌❌❌😁😁😁

Efter en magisk natt med regnskogens alla ljud hoppade vi i båten innan mörkret lättat och åkte på floden ner till en känd ”parrot lick” en dryg timme nerströms. Ännu en magisk morgon …

… och snart kom papegojor flygande från alla håll. Tyvärr gick de inte ner för att boosta sitt mineralförråd denna morgonen, men det var ändå en oerhört läcker färgkavalkad i den uppstigande solen.

dvs. Gudarnas Moder är namnet på den mäktiga flod som var slutdestination för vår regnskogsupplevelse.

Här äntrade vi en flodtaxi för halvannan timmes transport till den avsnörda korvsjön Cocha Machuhuasi. Oerhört läckert att glida fram på en av Amazonflodens källfloder!

Och inte blir det sämre av att vår chaffis längs vägen hittar en fiskande jätteutter 😄

… och efter en rätt lång, varm och svettig promenad genom tät och fuktig skog var vi framme. Jesus agerade skeppare och stakade flotten vi hyrde av en familj som får sitt uppehälle av att just hyra ut flottar till diverse besökare.

…och återigen en mängd nya arter som trillar in på reselistan. Roligast var nog dinosauriesläktingen Hoatzin och ”the swamp turkey” Horned Screamer.