En av målen för en fågelskådare i närheten av Arequipa är
förstås saltsjön Lagunas de Salinas på 4300 meters höjd och dessutom de få resterna av uråldrig polylepisskog som finns längs den slingrande vägen dit. Fick tag på en chaufför som kunde ta oss dit och dessutom involvera oss i en coca-
ceremoni på vägen upp. Vi offrade cocablad och fick
dessutom veta hur nära naturen vi befann oss … och för egen del hade jag kanske inte mycket där att göra, enligt vår guide … 🤔

Lagom till en sen frukost når vi högslätten. Luften är tunn och det blåser en minst sagt svalkande vind.
Men soppan och brödet värmer och snart hittar vi
annat fokus. Vid en lamafarm tvärs över vägen ramlar såväl en Common Miner som den mer
lokaliserade Cordilleran Canastero och några diskret snygga Golden-spotted Ground Dove in på listan.

En av de första dagarna i juli var det så dags att packa väskorna för ytterligare tre veckor i Peru, tillsammans med Niklas och Mia. Lite brötig blev kanske ditresan, med tanke på att vi redan i bilen upp till Landvetter fick reda på att flyget var inställt och vårt ersättningsflyg inte skulle gå förrän åtta timmar senare.
Nåja … allt gick i alla fall väl och vi landade till och med innan ursprungsplanen … men tyvärr följde bara tre av fyra ryggsäckar med hela vägen … och jag stod med Svarte Petter 😒 Vår chaufför från förra året Lucio hämtade upp och vi rullade söderut. En liten avstickare till Bosque de Bocatoma gav förutom en god lunch några nya lifers …

Etappmålet var Paracas, en turistanpassad kustort som så här under vintersäsongen var
trivsamt lugn. Gott att vara på plats!

I månadsskiftet gick ryktet att ett gäng biätare även i år slagit sig ner i ett grustag utanför
Trelleborg och var på väg att inleda häckning. Så när vädret var stabilt och det dök upp en lucka i almanackan gick bilen söderut och efter att ha tittat på häckande styltlöpare vid Klingavälsån i den tidiga morgonen stod vi snart på första parkett och tittade på 4 biätare som flög fram och tillbaka utmed grusbrinken i Maglarp. Mäktigt och en smula osvenskt!

… och när det hittades en sjungande lundsångare vid Skäralid passade det ju som handen i handsken på hemvägen. Så har man i alla fall gjort debut i Söderåsens Nationalpark. Vackert!

Zita och jag körde mitt i natten för att uppleva gryningen i Hörte hamn, eller mer bestämt få en glimt av den dvärgskarv som igår kväll tog nattkvist i den skarvkoloni som finns på platsen. Första fyndet sedan det enda tidigare svenska fyndet, en fågel som sköts i Ljungbyholm i juli 1913.
Dimman låg tät genom hela Skåne, men som genom ett trollslag sprack det upp 200 meter från kusten. Och mot den
ljusnande himlen avtecknades en typisk siluett bland de andra skarvarna.

Fem minuter senare lyfter fågeln och försvinner ut mot havet. Alla på plats är förstås lika glada, men många var det som kom för sent …

Som en bonus visade Håkan Johansson upp en vacker mindre
påfågelspinnare som han kläckt fram hemma.