Kategoriarkiv: Resor

Ny art i Dalarna!

Och när min konvalescens är inne på upploppet i slutet av oktober dyker så en mongolfink upp i Venjan, Dalarna – första fyndet i landet och andra i VP.
Ja, varför inte … tänkte jag och satt snart i bilen. Väl framme i den första gryningen syntes fågeln inte till, men snart hoppade den runt på gårdsplanen tillsammans med en korttålärka – fräck kombo. Kanske inte fågelvärldens mest färgrika eller karismatiska, men det innebar trots allt att Sverigekryss nummer 452 är i hamn 🙂

Mongolfink och korttålärka

Bohuslän i juni

Lånade Lars och Bittes stuga i Strömstad och var turister i Bohuslän några dagar i slutet av juni. Bristen på andra turister och kanske framför allt norrmän var påfallande, men det betydde ju mer plats åt oss 🙂

Körde via Pilane-parken på vägen upp och det var – som alla sagt – en spännande upplevelse.

Ja, naturligtvis hann vi med en tur till Gerum, där en tokstationär svartvingad glada gick rakt in på junilistan.

Även Nordiska Akvarellmuséet i Skärhamn var en ny, men inte mindre angenäm, bekantskap. Såväl Maria Nordin som – förstås – Lars Lerin imponerade.

Ölandsutflykt

I dessa Corona-tider är ”hemester” ordet för dagen och vi hänger på trenden och rullar mot Öland. Med Brukshotellet i Mörbylånga som bas bar det såväl söderut som norrut på ön under några dagar efter terminsslut.

Sol och bad i Mirissa

Och nu hade vi gjort oss förtjänta av semester … Strandnära läge och långa promenader längs stranden …

… varvades med adrenalinstinna riksha-färder i lankesisk trafikmiljö …

… OCH, en halvdagsutflykt för att få se världens största däggdjur, BLÅVAL …

Sinharaja World Heritage Rain Forest – dag två

Uppe med tuppen. Idag ska vi åka fyrhjulsdrivet på den enda väg som leder in mot parkens centrum.

Thilina och en lokalguide
Dagens första endem – Orange-billed Babbler
Ytterligare en endem – Black-capped Bulbul

Och inte bara uppe med tuppen, utan snart också framme hos tuppen … första målet var en utfodringsplats för Sri Lanka Spurfowl och Sri Lanka Junglefowl … och de var snart klara …

Den engagerade eldsjäl som alltsedan 70-talet kämpat för bevarandet av Sinharajas skogar och dessutom driver en enkel lodge där jeepvägen slutar heter Martin Vijesinghe. Här blev det frukost till underhållning av aktiviteterna vid lodgens alla feeders.

Inne i det som utgör den egentliga nationalparken fortsatte arterna att strömma till. Roligast var nog några Red-faced Malkohas, som höll till i trädtopparna säkert 100 meter över våra huvuden … för att efter vi väntat tålmodigt plötsligt hoppa kring strax ovanför oss … så blev det bilder också

Red-faced Malkoha

Allt handlar naturligtvis inte bara om fåglar … eller …
En ack så liten, men inte mindre läcker, Green Vine Snake försökte förgäves att smälta in i omgivningens grönska …

Dagen lider mot sitt slut och vid parkkontoret möts vi av en grupp av Sri Lankas nationalfågel – Sri Lanka Blue Magpie, vilket i sin tur innebär att vi lyckades att på mindre än fem dagar se samtliga öns 32 endemer. Well done!

Mot Sinharaja World Heritage Rain Forest

… Sri Lankas sista spillra av ursprunglig regnskog, med så gott som alla endemer förutom allt annat, var målet för de avslutande två dagarna med naturfokus. Fick ett rum med utsikt strax utanför parken.

Thilina, vår lokale guide och jag under traktens bodhi-träd

… och överst på önskelistan stod naturligtvis Serendib Scops Owl, som inte ens var uppfunnen när jag var här senast – den beskrevs första gången så sent som 2001. Och visst hade vår guide järnkoll på var de befann sig …

Sri Lanka Frogmouth på grenen intill

… och när mörkret föll var det dags för att om möjligt få en skymt av en annan endem som stod nästan lika högt på önskelistan – Sri Lanka Bay Owl.
Thilina kände till en möjlig hotspot och efter en svettig klättring på smala stigar i nermörkret, med blinkande eldflugor som enda synligt sällskap, var vi framme. Hörde något som kan ha varit en uggla när Thilinas telefon ringde och meddelade att en Bay Owl just nu ropade nära vägen vid park entrance. Snabb förflyttning tillbaka till bilen på lika slingrande och mörka stigar, racerkörning en knapp mil och vi var framme … och där satt den, fullt exponerad i ficklampans sken. Häftigt!

Horton Plains – nationalpark ovan molnen

I den tidiga morgonen fortsatte resan upp mot de högsta höjderna vid Horton Plains. Också här var det naturligtvis en del endemiska målarter som hägrade. Och visst … snart trillade även de in …

Yellow-eared Bulbul, Sri Lanka Scimitar-Babbler, Crimson-backed Woodpecker och Sri Lanka Woodpigeon – fyra endemer rakt in på reselistan. Men även vyerna och lite däggdjur av diverse modeller fångade våra blickar, som utter, sambar och den endemiska Toque Macaque …

Zita framför Adam’s Peak – ett av Sri Lankas högsta berg