Ja, fick man inte syn på honom denna hösten fick man nog gå till optikern. Skogens guld fanns i stora mängder lite överallt. Ändå alltid lika kul att hitta platserna där marken plötsligt lyser gul 🙂

Ja, fick man inte syn på honom denna hösten fick man nog gå till optikern. Skogens guld fanns i stora mängder lite överallt. Ändå alltid lika kul att hitta platserna där marken plötsligt lyser gul 🙂
Goda vänner bjöd på 60-årsöverraskning … dryga året för sent. Nåväl – bättre sent än aldrig och kosan ställdes för en helg till hemligt mål, som snart visade sig vara Evert Taubes hemö Vinga. Och vad kan annat bli med sådana vänner – fantastiskt trevligt sällskap och underbar
mathållning. Dessutom strålande väder, mycket smått i buskarna och en överflygande större piplärka i topp, men den där riktiga stänkaren … den dök upp på Landsort 🙁
Och en i sanning magnifik skaldjursbuffé …
Någonstans i mitten av augusti började rykten att snurra. Det skulle ha setts 100 fåglar i
Baltikum och en flock på 300 rastade i Polen. Skulle även Sverige få sin beskärda del?
Ja – så blev det och med facit i hand kan man i alla fall konstatera att det sågs fler unga
aftonfalkar i Halland i augusti månad än totalsiffran aftonfalkar i hela Sverige under ett år.
Alpjärnsparv är en art som gäckat mig under många år, trots upprepade försök bland annat vid Stenshuvud. Och nu dyker det upp en till synes stationär på Hoburgen.
Föreslår en minisemester för Zita, som gladeligen hänger på. Sagt och gjort – snart sitter vi på färjan till Visby …
… och efter några timmars sömn i bilen börjar letandet. Ingen alpjärnsparv vill visa sig vid
branten där den setts igår och timmarna går. Så småningom börjar folk ge upp och ge sig
därifrån. Det känns inte helt bra, men Zita och jag bestämmer att gå en sväng runt klippan.
Och nere i branten på västsidan meddelar en exalterad Mikael Nilsson att han just haft en bra kandidat och sekunderna efter flyger fågeln upp och sätter sig en kort stund helt öppet – kryss nummer 450 på Sverigelistan!!!! Folk strömmar till och snart hittas den åter på Andraburg i norr, där den kan studeras under säkert en halvtimme av en skara lyckliga skådare. Och med tiden blir det lite bilder också.
Mission complete – och med ett stålande sommarväder blev det några timmars siesta på
Tofta strand och senare en öl och god middag i ett pittoreskt Visby.
… där snart hela Zitas släkt slagit ner sina bopålar. Inledde med ett besök på Lars Lerin-muséet, som var något utöver det vanliga. Mycket folk och det kan man förstå, för det var oerhört läckra målningar …
Sen bar det av till Skoghall och tre husvisningar innan maten serverades hemma hos Nicklas och Louise …
… vilket enligt traditionen innebär att familjen bjuder på hemlagad middag. Så även denna gång och det blev en helt magisk tillställning, med inledande Margeritas, läckra grillade jalapeñoburgare ackompanjerade av en ännu bättre potatis- och jordgubbssallad och sen en avslutande helt magisk chokladkaka … ja, vad säger man …
Eftersom Britt fyllde 60 förra året bokade vi in en dag i juli för att gratta henne. Och det bar iväg till Limmared och Glasets hus, där hon fick möjlighet att prova på hur det är att blåsa glas.
Och det gjorde hon med den äran.
Javisst, men i avseendet att det dagarna efter hemkomst dök upp en ökentrumpetare i
Korshamn, Morups tånge. Förstafynd i Halland och dessutom nytt fotokryss … Gött!