I första ljuset stod vi redan i hamnen redo att hoppa på den öppna fiskebåt som skulle ta oss ut till shelfen och fåglarna. Våra skeppare och hans hjälpreda från Colombia berättade vådliga historier om ett tufft liv som fiskare, där de emellanåt tillbringat 40 dygn till havs när vädret varit så dåligt att hamnarna stängt 😨

Men så var det inte idag … Vi hann inte långt utanför hamnen innan Niklas fick syn på den första svartbrynade albatrossen och snart omgavs vi av tusentals gråliror som alla tycktes ha siktet inställt mot söder.
Trots lugnt väder fanns en del gammal sjö kvar och långa dyningar fick snart vår djungelman till guide att såväl mångordigheten som färgen i ansiktet.
Men vi andra roade oss kungligt med albatrosser, petreller, stormsvalor, labbar och någon enstaka prion. Gungigt och svårt att fotografera, men ögonföljande fokus är guld i liknande situationer.

Och så var det då fåglarna …

Drygt tjugo mil och tre och en halv timme med buss genom Atacamaöknens nordliga utlöpare ligger Nazca, vårt nästa etappmål. Lyckades efter lite om och men även hitta fram till Nomads Club där vi hade rum för natten.

Och väl här är det förstås en flygtur över Nazcalinjerna som gäller. Dessa linjer skapades mellan 500 f.Kr. och 500 e.Kr. och trots omfattande studier vet man än idag inte säkert varför. Fräcka är de i alla fall … och stora (den största mäter 285 meter).

Men resan fortsätter och på eftermiddagen möter vi upp Jesus och i en gemensam colectivo
rullar vi mot kusten, närmare bestämt fiskesamhället Punta Lomas, för att imorgon åka båt ut på Stilla havet i hopp om att möta albatrosser och annat i havsfågelväg.

Punta Lomas visade sig vara en riktig pärla, fantastiskt boende precis vid havet och den helt
nyfångade fisken som serverades på hamnrestaurangen var bland det bättre jag ätit … kanske gjorde miljön och stämningen sitt. Ser fram emot morgondagen!