Ny renovering

Och som om det inte räckte med ny höftled är det dags att göra något åt hjärtarytmierna också. Denna gången bar det av till Stockholm och Arytmicentrum på Södersjukhuset för ablation – där de via venen i ljumsken helt enkelt (är det säkert inte) går in i vänster förmak för att genom typ punktsvetsning isolera området kring lungvenerna, varifrån arytmierna oftast kommer.

En natt på hotell och en läcker middag på grekisk restaurang hann vi med innan det var dags för mig att skriva in mig i patientregistret … och dagen efter transporterade Zita mig tillbaka till Varberg. Slutet gott – allting gott 🙂

Dags att casha in julklappen

Eftersom vi fått en upplevelseklapp av barnen i julklapp styrde vi under höstlovsledigheten mot Vadstena och klosterhotellet för en natt. Fantastiska miljöer, god mat och många intryck från en plats med gav positiva vibrationer.
Tack för den klappen 🙂

Ny art i Dalarna!

Och när min konvalescens är inne på upploppet i slutet av oktober dyker så en mongolfink upp i Venjan, Dalarna – första fyndet i landet och andra i VP.
Ja, varför inte … tänkte jag och satt snart i bilen. Väl framme i den första gryningen syntes fågeln inte till, men snart hoppade den runt på gårdsplanen tillsammans med en korttålärka – fräck kombo. Kanske inte fågelvärldens mest färgrika eller karismatiska, men det innebar trots allt att Sverigekryss nummer 452 är i hamn 🙂

Mongolfink och korttålärka

Fotokryss igen

På lördagskvällen ringer Hage och frågar om jag är intresserad av att åka ut och titta på/ fotografera järpe. OM JAG ÄR … lite av en dröm och dessutom en av fyra återstående fotoarter som är kvar innan jag har kort på samtliga, som häckar i Sverige 🙂
Hage har fått tips om en spelgalen järptupp utanför Målsryd och i den tidiga söndagsmorgonen är vi där – för ett skådespel jag sent ska glömma. Strax dyker huvudpersonen upp på scenen – som tyvärr är i kanten av en större nyavverkning – och det blir snart svårt att hålla honom bortom närgränsen. Under drygt en timmes tid knallar han runt och emellanåt till och med över oss där vi tar plats i mossan, samtidigt som han hela tiden avger ett kurrande läte – helt olikt det högfrekventa spellätet. Jag inser plötsligt att jag har svårt att bli av med ett envetet leende som fastnat i sitt ytterläge 😀
Med tiden ansluter allt fler människor och vi tackar för oss. Väl hemma tar jag med Zita för att visa skådespelet – men, naturen är inte alltid förutsägbar och efter två timmars letande får vi tyvärr ge upp. Järpen syns inte till – kanske har han tröttnat på all uppmärksamhet 🙁

Fotokryss

En sibirisk piplärka hittades vid Dalabadet i södra Skåne och när den efter några dagar fortfarande var kvar och dessutom visade sig jättefint blev konvalescensens relativa stillhet alltför tung och fredagen 9 oktober var jag först på plats. Snart anslöt flera och snart var vi kanske tjugo som letade … utan någon lycka. Det var inte annat än att bryta ihop och ge upp … och snart rullade jag norrut igen 🙁
Tio minuter hann jag innan larmet om att den återfunnits kom och en u-sväng och åtta minuter senare stod jag också och tittade på den – som en liten mus kilade den runt mellan grästuvorna för att emellanåt försvinna in i dem. Ja – jag fick mina bilder och … som man säger … slutet gott, allting gott 🙂

KONVALESCENS

Från att inte ha muskler nog för att orka lyfta vänster ben utan att hjälpa till med armarna krävdes träning … och åter träning. Men sjukgymnastik, kopplat till en allt starkare önskan att släppa kryckorna, gjorde med tiden underverk.
Så när svamptiden kom lyckades jag på diverse sätt ta mig fram till vårt kantarellställe nummer ett … även om Zita stod för huvuddelen av plockningen

Lyckad häckning av lappuggla i Falkenberg

I trakten kring Gunnarp har ett lappugglepar fått åtminstone två ungar på vingarna, vilket naturligtvis orsakade folksamling. Men- som ugglor ofta är – verkade de fullständigt obekymrade om all uppståndelse och fortsatte att med framgång jaga mitt ibland folket. Magiska djur … men lite svårt att hinna med på kryckor 😉

En av ungarna på jakt

Och gubben blir inte yngre …

Åren sliter på kroppen och efter lång fördröjning på grund av corona var det så dags att byta ut min artrostrasiga vänsterhöft. Proffsen på Carlanderska i Göteborg fick äran att stå för servicen och måndagen den 24 augusti låg jag under skalpellen …

… allt gick som det för det mesta går – strålande – och dagen efter var jag hemma för ett antal veckors konvalescens.