Lämnade Da Lat medan det
fortfarande var mörkt och rullade på
slingriga vägar mot nordväst, Målet var även idag nationalparken
Bidoup, men en mer västlig del än den vi besökte igår.
Detta är cutians hemmamarker, det vill säga Vietnamese Cutia, den av två cutia-arter som finns i ett
begränsat område i västra Vietnam och östra Laos.
Och visst … snart fick vi såväl höra som se några individer i
nationalparkens blandskogssluttningar.
… och när Duy frågade om vi skulle ta en liten omväg för att leta
efter ytterligare en nästan-endem – Short-tailed Scimitarbabbler –
var svaret givet. Snart klättrade vi uppströms på hala stenar i en
tätbevuxen bäckfåra alldeles invid vägen och fick se skymtar av en stissig fågel som när den landade satt högst en kvarts sekund innan den letade ny position. Ett tillfälle då “titta och tryck” känns befogat och resultatet blev ju över förväntan …
