… där såväl en alförrädarhane som en praktejderhane sedan några dagar håller till – till alla fotografers stora glädje. Och när det dök upp en ledig eftermiddag kunde jag inte hålla mig och stod snart med alförrädarhanen 15 meter bort i en flödande januarisol.
Och … en viss förbättring av artporträtten på just den arten var ju välkommen …
11 november var det dags igen. Larmet kommer än en gång från ÖNU och berättar att en trolig stillahavslom simmar på spegelblankt vatten alldeles intill stranden. Så småningom ansluter folk och osäkerheten försvinner alltmer för att när mörkret lägger sig landa i ett ”säkert bestämd”. Det räcker, på samma sätt som det räcker med några timmars sömn, och i en väldigt tidig morgon sitter Morgan och jag i bilen på väg österut med en from förhoppning om att fågeln har vett att stanna till gryningen.
Och visst … trots att vinden ökat syns den bra ett par hundra meter ut i vågorna, som en smålomslik storlom, och kryss 466 är i hamn, två veckor efter rostsångaren mindre än två kilometer härifrån.
Så skrev vi november och Zita och jag åkte söderut för en skön helg på Österlen. Först bekvämt boende, uppvärmda bassänger och en magnifik middag på spa i Brösarps gästgivargård …
… som följdes upp dagen efter med långa och härliga promenader i skogarna kring Stenshuvud i ett underbart senhöstväder.
I slutet av oktober berättade en visslande telefon att Ronny Malm hittat en rostsångare på Ölands Norra udde och morgonen efter var jag, tillsammans med ett trettiotal andra nördar, på plats i den tidiga gryningen. Och visst … efter en stunds väntan visade sig fågeln vara kvar på samma plats den setts igår och kryss nummer 465 satt som en smäck … om nu DNA-analysen stärker bestämningen i fält … 🤔
Uppdatering – Allt går inte alltid som man tänkt och DNA-proverna visade att fågeln var en klockren moltonisångare vilket förvandlade kryss 465 till ett inte lika kul dubbelkryss. Jaja …
… är en lika efterlängtad som uppskattad tradition. I gryningen rullar vi ner mot Smedsgård och Anders Kornestedts tomt för att i goda vänners lag tillbringa en heldag med okularen för ögonen. Underbart väder som sig bör och snart tickade arterna in. Redan innan halv nio på morgonen passerades 100 arter och champagnen korkades upp. Ja, så ska man ha det när det är som sämst 😁
… är tecknet i skyn månne ett omen om en framgångsrik dag?
Nåja … efter en behaglig dag avbruten av läckra pizzor från den vedeldade pizzaugnen vid lunch och något glas vin på verandan innan middag landade totalsumman på 120 arter och vi tog än en gång hem segern (något vi gjort nio gånger de senaste tio åren!).
Tack för det Anders!
Delaktiga i år var förutom tomtägaren Angie Cederlund, Pontus Grönvall, Stefan Hage, Stephan Sundström, Morgan Svensson, Håkan Thorstensson, Kajsa och Torbjörn Vik samt naturligtvis undertecknad.
Ja, så var tre veckor snart till ända och Sverige känns långt, långt bort. Bunkrade lite färdkost längs vägen tillbaka mot Cusco.
… men vägarbetet fortsätter och snart är väl såväl grusvägen som de lodräta vägkantsstupen ett minne blott.
Men … visst blev det några stopp och några luckor i listorna fylldes på vägen uppför Manu road. Vackra vyer när korallträden blommade och den absolut sista arten på resan trillade in vid just en väntan på att vägen skulle öppna för trafik – en Chestnut-crested Cotinga blev nummer 539 på vår artlista efter tre veckors resande ❌❌❌😁😁😁
Efter en magisk natt med regnskogens alla ljud hoppade vi i båten innan mörkret lättat och åkte på floden ner till en känd ”parrot lick” en dryg timme nerströms. Ännu en magisk morgon …
… och snart kom papegojor flygande från alla håll. Tyvärr gick de inte ner för att boosta sitt mineralförråd denna morgonen, men det var ändå en oerhört läcker färgkavalkad i den uppstigande solen.
dvs. Gudarnas Moder är namnet på den mäktiga flod som var slutdestination för vår regnskogsupplevelse.
Här äntrade vi en flodtaxi för halvannan timmes transport till den avsnörda korvsjön Cocha Machuhuasi. Oerhört läckert att glida fram på en av Amazonflodens källfloder!
Och inte blir det sämre av att vår chaffis längs vägen hittar en fiskande jätteutter 😄
… och efter en rätt lång, varm och svettig promenad genom tät och fuktig skog var vi framme. Jesus agerade skeppare och stakade flotten vi hyrde av en familj som får sitt uppehälle av att just hyra ut flottar till diverse besökare.
…och återigen en mängd nya arter som trillar in på reselistan. Roligast var nog dinosauriesläktingen Hoatzin och ”the swamp turkey” Horned Screamer.
Morgonen den 7 juli visade sig från sin bästa sida. Vädret var vackert och fågelaktiviteten längs vägen var intensiv med flera stora flockar som snabbt födosökte sig genom träden. Och … någonstans där och då hittade jag i en flock först några Paradise Tanager följt av en Spotted Tanager … två arter som trillade in som arter nummer 3999 och 4000 på liferslistan.
Jadang ❌❌❌😁🦜
… nu blir det fest ikväll 🍾👍🎉
… var nästa mål drygt 1000 meter lägre. Enbart på lodgens domäner har enligt eBird setts fler än 600 fågelarter. På vägen hit pågick längs Manu road omfattande arbeten, vilket till rätt stor del begränsade vilka områden vi kunde besöka, varav lekplatsen för fåglarna som gett lodgen sitt namn tyvärr var ett. Men – det fanns mycket att finna även annorstädes 😊
