Efter några dagars blåsande lade sig vinden lagom till helgen, vilket innebar att Zita och jag
rullade ner till Båstad för en härlig långpromenad längs kusten och förhoppningar att en del
inblåsta fåglar dröjde sig kvar. Mycket riktigt – och bland dem några guldkorn som
en lunnefågel och en samarbetsvillig ung tärnmås.
Det blev en skön långhelg med fåglar, mat och långa promenader i goda vänners lag i
början av oktober. Basen var Tobbe och Kajsas stuga i Slagerstad och det blev som vanligt en härlig blandning av vingband, rödhalsade gäss, stäpphökar och allt det där Öland på hösten erbjuder, utan någon riktig stänkare.
En väldigt emotsedd tradition i början av september är skådarnas tomt-SM, vilken som sig bör avlöpte i Anders Kornestedts trädgård i Smedsgård. Lite trögt i västlig vind, men arterna tickade in och vi plockade under dagen in 117 arter – något som inte är möjligt på särskilt många
platser i världen vad vi gissar – vilket innebar vinst för åttonde gången. Men det handlar ju inte bara om fåglarna utan halva nöjet är ju ett gott häng och toppklassig mat …
denna gången lunch på suverän hemmagjord pizza 🙂
… ja, så var det dags att vittja skogens guld OCH det var ju inbringande även denna gång 🙂
Plötsligt gick larmet om en alkekung i Vassbäck i Åsa. Några suddiga mobilbilder visade en fågel i sommardräkt, som simmade runt bland badande och fritidsbåtar i den sommarvarma
småbåtshamnen. Som jag aldrig sett någon alkekung i sommardräkt och det dessutom var
augustikryss hann jag knappt komma hem från Öland innan jag var på väg.
Och visst var han på plats – dessutom sällskaplig, vilket gav ypperliga fotomöjligheter. Kul!
Gott väder och vadartid brukar vara ett vinnande koncept för en Ölandsresa – sagt och gjort. Några goa campingdagar med tidiga morgnar, långa promenader och en och annan fågel … men också lite konst på VIDA och flera goa fikastopp 🙂
Vid Järavallen i Skåne har sedan några år ett litet bestånd av en av de senaste nykomlingarna i den svenska fjärilsvärlden lyckats etablera sig. Vädret var soligt och fint och inget akut stod på ”att göra”-listan, så snart stod jag bland blommande nyponbuskar och fotograferade för glatta livet. Ja … så här ser de ut …
Eftersom vädret inte kunde vara lämpligare passade vi på att svänga förbi Grinduga och den vägsträcka som numera sköts på bästa sätt för fjärilarna – och därför i folkmun fått det
passande namnet Fjärilsvägen. Kattunvisslare är en specialitet för området som vi såg,
men roligast var nog att för första gången få se en av Sveriges största fjärilar – aspfjäril.
… och vi kommer allt längre söderut. Fjällgåsprojektets framgångsrika arbete visar sig vid
Lillfjärden mitt i Hudiksvall, där ett ökande antal fjällgäss tillbringar somrarna. När vi var där såg vi 47 stycken av denna näpna lilla gås.
… var en väldigt trevlig bekantskap. Gick några långa och rätt krävande promenader i riktigt fin barrskogsmiljö.
Fågelmässigt har resan varit näst intill succé … det är väl bara den tretåiga hackspetten man mer eller mindre kunde räknat med att ha fått in … och sista morgonen säger plötsligt Zita – ”Där sitter den!”.
Javisst – så var även den klar … och som en extra bonus fick vi sällskap av en nyfiken lavskrika på vägen tillbaka till bilen.
En vanlig orkidé i dessa skogar är skogsnycklar.
