… och bjuder sina föräldrar på en härlig kväll i Göteborg, som avbrott från julmaten. Det blev restaurangen Tavolo som erbjöd såväl väldigt god mat som en inspirerande miljö. Tack för det grabbar ❤️❤️❤️
… ja, så var det dags att vittja skogens guld OCH det var ju inbringande även denna gång 🙂
Gott väder och vadartid brukar vara ett vinnande koncept för en Ölandsresa – sagt och gjort. Några goa campingdagar med tidiga morgnar, långa promenader och en och annan fågel … men också lite konst på VIDA och flera goa fikastopp 🙂
… eftersom vädret är som det är 🙂
… och det samkör vi med våra barn hemma hos Max, som gjort praktik på Sonder i Stockholm under våren. Lite museibesök på såväl Fotografiska som Nationalmuseum och gott häng i ett underbart vårväder. Dessutom hade Max bokat bord på en mysig restaurant – vilken visade sig vara identisk med den grekrestaurang Zita och jag var på dagen före min ablation. Man kan fundera över sannolikheten att hamna på samma restaurang i Stockholm utifrån två helt slumpvisa val 😉
Stack iväg på en liten dagstur till Nordvästskåne och Kullaberg och fick en riktig träningsrunda när vi klättrade ner till Lars Vilks alltmer åtgångna plockepin-installation Nimis. Man kan undra vad som rör sig i skallen på den som skapar något sådant, men det är i alla fall lite fräckt att se.
Ett visst behov av intryck i dessa coronatider och en önskan från Petter om leverans av stationär dator till Jönköping … OCH en stationär omärkt gulkindad kricka söder om Uppsala ledde till en improviserad utflykt i slutet av januari.
Först naturligtvis krickan, som höll till i en reningsverksdamm i Knivsta, men vi hann också med att se Uppsala med sin domkyrka och en härlig vinterpromenad i Fiby urskog innan vi styrde mot stadshotellet i Trosa som stod för kost och logi – f.ö. en mycket mysig liten Sörgårdsidyll.
På söndagen rullade vi söderut igen och hade en go eftermiddag i Jönköping med Petter.
Killarna är hemma och i covidtider blir det minsta möjliga formatet, vilket är nog så trevligt även det.
Och som om det inte räckte med ny höftled är det dags att göra något åt hjärtarytmierna också. Denna gången bar det av till Stockholm och Arytmicentrum på Södersjukhuset för ablation – där de via venen i ljumsken helt enkelt (är det säkert inte) går in i vänster förmak för att genom typ punktsvetsning isolera området kring lungvenerna, varifrån arytmierna oftast kommer.
En natt på hotell och en läcker middag på grekisk restaurang hann vi med innan det var dags för mig att skriva in mig i patientregistret … och dagen efter transporterade Zita mig tillbaka till Varberg. Slutet gott – allting gott 🙂
Åren sliter på kroppen och efter lång fördröjning på grund av corona var det så dags att byta ut min artrostrasiga vänsterhöft. Proffsen på Carlanderska i Göteborg fick äran att stå för servicen och måndagen den 24 augusti låg jag under skalpellen …
… allt gick som det för det mesta går – strålande – och dagen efter var jag hemma för ett antal veckors konvalescens.