Eftersom vädret inte kunde vara lämpligare passade vi på att svänga förbi Grinduga och den vägsträcka som numera sköts på bästa sätt för fjärilarna – och därför i folkmun fått det passande namnet Fjärilsvägen. Kattunvisslare är en specialitet för området som vi såg, men roligast var nog att för första gången få se en av Sveriges största fjärilar – aspfjäril.

… och vi kommer allt längre söderut. Fjällgåsprojektets framgångsrika arbete visar sig vid Lillfjärden mitt i Hudiksvall, där ett ökande antal fjällgäss tillbringar somrarna. När vi var där såg vi 47 stycken av denna näpna lilla gås.

… var en väldigt trevlig bekantskap. Gick några långa och rätt krävande promenader i riktigt fin barrskogsmiljö.

Fågelmässigt har resan varit näst intill succé … det är väl bara den tretåiga hackspetten man mer eller mindre kunde räknat med att ha fått in … och sista morgonen säger plötsligt Zita – ”Där sitter den!”. Javisst – så var även den klar … och som en extra bonus fick vi sällskap av en nyfiken lavskrika på vägen tillbaka till bilen.

En vanlig orkidé i dessa skogar är skogsnycklar.

På vägen ner mot kusten passerade vi skylten som visar var polcirkeln går … trodde jag. Men nu visade det sig att polcirkeln, beroende på variationen i jordaxelns lutning, för närvarande rör sig norrut med cirka 15 meter per år – eller 1500 meter på 100 år.

Jaja – vi passade på att fixa lite snabbmakaroner och köttfärssås nere vid Lilla Luleälven på samma gång 🙂