Så hade Jens Morin den goda smaken att hitta Sveriges första dvärgsnäppa (Calidris minutilla) på fredagskvällen den 13 maj och i gryningen den fjortonde stod vi ett helt gäng vid Klingavälsåns mynning i Skåne och kunde konstatera att den tack och lov var kvar.
På hemvägen blev det dessutom ett besök vid Örtofta sockerbruksdammar där ett par styltlöpare gör sitt bästa för att utöka listan över antalet häckfåglar i Sverige. Kanske inte den mest trivsamma miljön, men de ruvar i alla fall.
Många tidiga morgnar med goda förutsättningar i bästa islomstid blev det, men det dröjde fram till 11 maj – då man nästan tappat hoppet – innan en upphetsad Andreas plötsligt bryter stillheten i ett primalskrik: ”iiiiiiislooooommmm!!!!!” och där kommer den … en gammal sommardräktsfågel på 50 meters höjd nästan rakt över våra huvuden och det är ju bara sååå läckert, en upplevelse som är svår att få för mycket av. Våren är i hamn och Löfås, Hans, Stickan, Andreas och jag skiner ikapp 🙂
Ja .. kanske inte Bowie själv, men Thomas di Leva gjorde många oerhört starka versioner av många av dessa hans eviga hits. Halvannan timmes totalt fokus där vi lotsades runt i hans låtskatt från Ziggy Stardust och Aladdin Sane till magnifika ”Lazarus” från hans sista album Blackstar.
Så hittar Harald Ris ett par svarthalsade doppingar vid hamnpiren i Träslövsläge och efter flera samtal till oss vid Morups fyr överger jag Falkenberg och sitter snart med fåglarna mer eller mindre i knät. Kul med den vridbara skärmen på R5:an, vilket gör att man kan få tillräckligt låga perspektiv … och det blir ju riktigt bra tycker jag 🙂
Våren rullar på och den självvalda sömnlöshetens tid står för dörren. Många morgnar helg som vardag inleds vid fyren på Morups tånge med konstanta förväntningar som tyvärr alltför sällan infrias. Men – hade det varit för tio år sedan hade ingen trott på en rapport om 79 nordsträckande toppskarvar, en exempellös uppgång … ofta, som här, i helt artrena flockar. Kul!
Per Nordgren på Zeiss bad mig skriva lite om skådningen och min relation till Zeiss och det mynnade så småningom ut i denna text på Zeiss egen hemsida under rubriken ”Ambassadors answer”. Kul!
Lasse Olsson is a Swedish birdwatcher and nature photographer. We visited him at the Swedish west coast and there he was one of the first to test our new ZEISS SFL binoculars.
What does ZEISS mean to you?
ZEISS means first class products you can always rely on. The performance and quality are outstanding and even though it’s freezingly cold, hot and humid or raining cats and dogs they bring out the best of whatever you’re looking at. ZEISS is a natural companion whenever I leave my house, for full-time birding as well as when taking a stroll in the vicinity with my wife. As I use to say – one ZEISS fits all 😊
What is your favorite product and why?
Hard question and depending on my schedule. I never leave my Victory SF 10×32 bins too far away when photographing, travelling or birding. It’s handy, lightweight but still outstanding when it comes to brightness and over-all performance. On the other hand, recently I had the opportunity to try the new gem in the ZEISS family – the SFL 10×40 – which seems to be a superb alternative due to similar performance and weight plus better low light performance … to a lower cost. When birding along the Swedish west coast though my Harpia 95 is indispensable. The brilliance, extreme field of view and high magnification makes any experience better than reality.
Where is your favorite birding location?
There are, of course, many places I keep revisiting, but I find as much pleasure in birding or photographing in my backyard as well as globally. Do I have to pick one favorite spot it will be Morups tånge. During spring migration continuous flocks of ducks, loons and other waterfowls are passing south along the coastline early mornings, often within close distance. If lucky one may spot some arctic vagrant as both sun and temperature are rising. When autumn comes and strong south-westerly winds bring another scenery, I enjoy taking shelter behind the ancient boulder at Glommen close by waiting for petrels, shearwaters and other wind-driven birds to show up – both moments that in my mind are hard to beat.
… i början på mars. Hittade bl.a. en väldigt trivsam femkilometers promenad runt Marstrandsön. Här ligger Skallens fyr som precis på gränsen mellan Kattegatt och Skagerrack.
Ja, den hade ju suttit där i över en månad när Morgan, Stefan, Angie och tog oss till Silverfallet vid sjön Lången för att skaffa ett februarikryss och uppdatera bilderna på arten. Och, som sagt … det är något visst med ugglor! Till synes helt obekymrad över horderna av skådare och fotografer rörde den sig runt kring en och samma äng större delen av tiden och bjöd på många fotomöjligheter.
Lyckades få loss lite pengar för att åka till Universeum i Göteborg och jobba med teambildning i 21ES.
Det är ju synd att ändra ett vinnande koncept, så Zita och jag avslutade jullovet med en sväng ner till vårt sydligaste landskap. Även om det inte är långt söderut hittar men långt fler övervintrare där än hemomkring, så det blev bland mycket annat såväl januarikryss på skärfläcka som årskryss på såväl rödhuvad dykand som mandarinand.
