En sibirisk piplärka hittades vid Dalabadet i södra Skåne och när den efter några dagar
fortfarande var kvar och dessutom visade sig jättefint blev konvalescensens relativa stillhet
alltför tung och fredagen 9 oktober var jag först på plats. Snart anslöt flera och snart var vi
kanske tjugo som letade … utan någon lycka. Det var inte annat än att bryta ihop och ge upp …
och snart rullade jag norrut igen 🙁
Tio minuter hann jag innan larmet om att den återfunnits kom och en u-sväng och åtta minuter senare stod jag också och tittade på den – som en liten mus kilade den runt mellan grästuvorna för att emellanåt försvinna in i dem. Ja – jag fick mina bilder och … som man säger …
slutet gott, allting gott 🙂