Festen för Max var inte riktigt över, så Zita och jag använde några dagar för att upptäcka stadens omgivningar. Bland annat blev det en trivsam utflykt till Holmön, där vi bland annat cyklade genom sommaren tvärs över ön.

… men det blev förstås en och annan fågel också, som denna långstannande hanne vitnackad svärta i Holmsunds hamn.

Så hade Jens Morin den goda smaken att hitta Sveriges första dvärgsnäppa (Calidris minutilla) på fredagskvällen den 13 maj och i gryningen den fjortonde stod vi ett helt gäng vid Klingavälsåns mynning i Skåne och kunde konstatera att den tack och lov var kvar.

På hemvägen blev det dessutom ett besök vid Örtofta sockerbruksdammar där ett par styltlöpare gör sitt bästa för att utöka listan över antalet häckfåglar i Sverige. Kanske inte den mest trivsamma miljön, men de ruvar i alla fall.

… i början på mars. Hittade bl.a. en väldigt trivsam femkilometers promenad runt Marstrandsön. Här ligger Skallens fyr som precis på gränsen mellan Kattegatt och Skagerrack.

Ja, den hade ju suttit där i över en månad när Morgan, Stefan, Angie och tog oss till Silverfallet vid sjön Lången för att skaffa ett februarikryss och uppdatera bilderna på arten. Och, som sagt … det är något visst med ugglor! Till synes helt obekymrad över horderna av skådare och fotografer rörde den sig runt kring en och samma äng större delen av tiden och bjöd på många fotomöjligheter.

Lite försiktigt publiceras en bild i facebookgruppen ”Fåglar inpå knuten” där någon undrar vad det är för fågel på bilden, som tagits strax innan på Vargön vid Vänersborg – och momentant går hela skådar-Sverige i spinn eftersom bilden tydligt och klart visar en gammal hanne rubinnäktergraal – ja, den digniteten är det 🙂 Tyvärr kom larmet alltför sent på måndagskvällen för att jag skulle hinna dit innan mörkret och inte blev det bättre av att såväl tisdagen som onsdagen var fyllda av utvecklingssamtal och därmed helt blockerade 🥵😰 Larmen duggade tätt och såväl artportalen som diverse hemsidor fylldes snart av framefillers på denna önskeart. Alla var där och jag gick vankande av och an i Varberg, men på torsdagen äntligen satt jag i bilen och kunde snart även jag sälla mig i kön av lyckliga 😁😁😁. Och med tiden kom också Zita dit och det blev ju så småningom också fantastiskt fina bilder på denna juvel … Detta blev också den sista arten på årslistan 2021, vilken innebar nytt rekord – 318 arter … respekt!

I svallvågorna av covid blev det digitala historieföreläsningar, vilka jag passade på att lyssna på i bilen samtidigt som jag kryssade runt i Västergötland i jakt på diverse årskryss. Och det blev en lyckad utflykt med såväl ringand i Hullsjön, lappuggla på Hunneberg och ett gäng tallbitar på Mösseberg – plus en del fortbildande historieföreläsningar 🙂