… så resonerade man i Uppland i mitten av april och efter mycket om och men kom man slutligen fram till att det var Sveriges första Wilsonbeckasin som spelade i vårnatten. Sagt och gjort – och 50 mil senare stod jag tillsammans med 500 andra på ett hygge längs Knypplanvägen, en smått surrealistisk upplevelse. Men det gick vägen och årets andra kryss – nummer 445 – var i hamn!
… så den 1 februari är hela familjen i Umeå och ordnar ett nytt boende till Max. Tre dygn i basaffärer som IKEA, Net on Net, El-Giganten och ICA Maxi senare är 25m2 möblerade, TV:n igång och kylskåpet laddat. Men vädret hade kunnat vara bättre …
Hann med en kort sväng till Max andra hem (E-puben) och att köra i diket på studentområdet innan vi lämnade Max lagande en chili i sitt nya hem.
Kom tack och lov med det ett av de två plan som lämnade Umeå i snökaoset.
Och den rostsparv som dykt upp dagarna innan vi for till Filippinerna hade den goda smaken att dröja sig kvar på matningen i Skutskär, så det blev en t/r strax efter hemkomst – och dessutom sista dagen den sågs. Ibland är gudarna samarbetsvilliga 🙂
… där trafiken tog mycket av tiden (10 mil = 4,5 timmar) och blåsten gjorde att vi missade valhajssafarin … men fåglarna trillade in.
… och det var inte bara chokladkullarna, utan skönt strandliv i Alona Beach, spökdjur, endemiska fåglar och en hel del regn.
Gatorna fylls av människor och djur, tricycles och bilar – för att inte tala om alla motorcyklar. Som mest såg vi sju personer i en familj på samma motorcykel – och då stod treåringen på tanken och höll sig i backspeglarna 😮 … sa du hjälm?
… där vi tog en Banka-båt till Pandan Island för sällsynta duvor, ugglor och hägrar … och kanske lite sol och bad. MEN – restricted area och helt omöjligt att komma åt någon Mantanani Scops Owl. Däremot lyckades vi se såväl duvor som den fräcka Great-billed Heron OCH – som Zita sa – det var nog den finaste paradisö vi någonsin sett (… hade jag bara kunnat njuta av det).
… var trots allt målart nummer ett. Just denna tupp har levt i Puerto Princesa Underground River National Park i 19 år och börjar bli till åren. Vanligtvis åker man dit med båt, men eftersom en tyfon rörde sig i öster ställdes alla båtar in och vi tog landvägen (6 km enkel väg i kuperad terräng och 30 graders värme) innan dagen ens grytt. Svettigt och faktiskt rätt jobbigt, men belöningen bestod i närkontakt …
Vädret var inte på sitt allra bästa humör och det blev en hel del regnavbrott, men emellanåt sken solen …
Palawan är den ö på Filippinerna som är minst skövlad och längs långa sträckor av vägen från Sabang var det riktigt fin regnskog. Målart nummer två var Red-vented Cockatoo, endem på Palawan, och andra dagen hittade vi två fåglar i den sena eftermiddagen. Kul!
