… är en nationalpark, främst känd för sina många elefanter, men här fanns också annat att hämta.
Blue-faced Malkoha, Grey-headed Fish Eagle, Jerdon’s Bushlark, Sri Lanka Woodshrike,
Tawny-bellied Babbler, White-bellied Fish Eagle och asiatisk elefant!
Lika vackra vyer på vägen ner från höjderna – svårt att ge riktig rättvisa på bild, men ändå …
… i dessa trakter hölls enligt traditionen Zita fängslad av Hanuman, och plötsligt dyker ett Zita-tempel upp … som gjort för en bild …
I den tidiga morgonen fortsatte resan upp mot de högsta höjderna vid Horton Plains. Också här var det naturligtvis en del endemiska målarter som hägrade. Och visst … snart trillade även de in …
Yellow-eared Bulbul, Sri Lanka Scimitar-Babbler, Crimson-backed Woodpecker och Sri Lanka Woodpigeon – fyra endemer rakt in på reselistan. Men även vyerna och lite däggdjur av diverse modeller fångade våra blickar, som utter, sambar och den endemiska Toque Macaque …
Efter några timmars resa började det gå uppåt mot högländerna. Ett och annat stopp fyllde på en växande reselista och vid en myndighetsdriven restaurang, där närboende sålde vällagad och billig färdigmat, blev det lunch.
Längs vägen bredde teplantagerna ut sig över bergssidorna och snart rullade vi in i
Nuwara Eliya, dit britterna flydde värmen på låglandet under kolonialismens glansdagar.
Här ligger den lummiga Victoria Park, där två av resans målarter finns – Kashimir Flycatcher och
Pied Thrush.
Sri Lanka har 32 endemiska arter och jakten kan börja. Jag har visserligen sett rätt många
redan, men vår guide har fullt fokus …
Juldagen 2019 lyfte Zita och jag från Kastrup för att ett antal timmar senare landa på
Bandaranaike Airport i Colombo. Första delen av resan hade naturtema och administrerades
av WalkWithJith.com, vilka mötte upp på flygplatsen. Härligt att vara i värmen igen.
Ja, fick man inte syn på honom denna hösten fick man nog gå till optikern. Skogens guld fanns i stora mängder lite överallt. Ändå alltid lika kul att hitta platserna där marken plötsligt lyser gul 🙂
Goda vänner bjöd på 60-årsöverraskning … dryga året för sent. Nåväl – bättre sent än aldrig och kosan ställdes för en helg till hemligt mål, som snart visade sig vara Evert Taubes hemö Vinga. Och vad kan annat bli med sådana vänner – fantastiskt trevligt sällskap och underbar
mathållning. Dessutom strålande väder, mycket smått i buskarna och en överflygande större piplärka i topp, men den där riktiga stänkaren … den dök upp på Landsort 🙁
Och en i sanning magnifik skaldjursbuffé …
Någonstans i mitten av augusti började rykten att snurra. Det skulle ha setts 100 fåglar i
Baltikum och en flock på 300 rastade i Polen. Skulle även Sverige få sin beskärda del?
Ja – så blev det och med facit i hand kan man i alla fall konstatera att det sågs fler unga
aftonfalkar i Halland i augusti månad än totalsiffran aftonfalkar i hela Sverige under ett år.
Alpjärnsparv är en art som gäckat mig under många år, trots upprepade försök bland annat vid Stenshuvud. Och nu dyker det upp en till synes stationär på Hoburgen.
Föreslår en minisemester för Zita, som gladeligen hänger på. Sagt och gjort – snart sitter vi på färjan till Visby …
… och efter några timmars sömn i bilen börjar letandet. Ingen alpjärnsparv vill visa sig vid
branten där den setts igår och timmarna går. Så småningom börjar folk ge upp och ge sig
därifrån. Det känns inte helt bra, men Zita och jag bestämmer att gå en sväng runt klippan.
Och nere i branten på västsidan meddelar en exalterad Mikael Nilsson att han just haft en bra kandidat och sekunderna efter flyger fågeln upp och sätter sig en kort stund helt öppet – kryss nummer 450 på Sverigelistan!!!! Folk strömmar till och snart hittas den åter på Andraburg i norr, där den kan studeras under säkert en halvtimme av en skara lyckliga skådare. Och med tiden blir det lite bilder också.
Mission complete – och med ett stålande sommarväder blev det några timmars siesta på
Tofta strand och senare en öl och god middag i ett pittoreskt Visby.
