Augusti sjunger på sista versen när Max packar sitt liv i två sprängfyllda resväskor och sätter sig på
planet till Umeå, för att bli civilekonom. Långt bort och spännande. Roligt och sorgset.
Ett slut och en början på samma gång!
Hela familjen var med på Landvetter och önskade Max såååå mycket lycka till!
Vi älskar dig av hela vårt hjärta ❤❤❤
… närmare bestämt på Warner Bros. filmstudio några mil utanför London där vi promenerade kring på Hogwarts, i Diagongränden och i Förbjudna skogen.
Höga förväntningar, men det var till och med bättre än förväntat 🙂
… och medan Max och Zita sista dagen shoppade loss på Oxford Street tog oss Petter och jag till världsberömda Madame Tussaud’s och frotterade oss med allehanda kändisar.
Kul, även om Trump ser ut att titta lite snett på Petter 🙂
… och ja må han leva i hundrade år … eller …
… i vilket fall serveras det champagne innan frukost 🙂 Mer sånt 🙂
Och mer skulle komma … men först fler
turistmål … Buckingham Palace avbockat!
Att sen få dricka champagne och uppleva
utsikten högt över London i The Eye var en trivsam överraskning –
man skulle fylla jämnt jämt 🙂
… och det 
blev juli och siffran 60 kröp allt
närmare, så hela
familjen åkte på fyra dagars långhelg för att fira detta i världsmetropolen London.
Inkvarterade på centrala och mysiga Arosfa Hotel och snart var vi första klassens helturister vägledda av en mer än vanligt välplanerad Zita – stadsrundtur från Piccadilly förbi alla kända landmärken, även om det krävdes mycket fantasi för att
föreställa sig att det som fanns inne bakom alla byggnadsställningar var Big Bend!
25 grader varmt och inte en tillstymmelse till regn – inte likt den gängse bilden av London, men ölen smakade bra … även om minen
berättar något annat – får öva inte bara bakom kameran 🙂
Sista hela resdagen strosade vi kring i huvudstaden, med alla sina kontraster. Här möts
gammalt och nytt, olika tiders herrar har satt olika prägel på staden – allt från det illyriska
arvet till ortodoxa kyrkan, Skanderbeg och Hoxhas illa bevarade pyramid som utgjorde bjärta kontraster till mängder av hippa kaffeställen i nyrenoverade affärskvarter.
Men mest förvånade vår ändå vem en av de centrala delarnas största gator var uppkallad efter …
… Narta Lagoon är ett fågelskådarnas Mecka och egentligen den enda platsen vi besökte där det verkligen var gott om fågel. Här häckar krushuvade pelikaner jämte flamingos, diverse
vadare och stora kolonier av såväl småtärna som rödvingad vadarsvala. Fina morgontimmar bättrade på reselistan avsevärt …
Staden Berat är känt för sin medeltida borg och de vita husen som klättrar uppför bergssidan. En trevlig bekantskap på vägen hem från Narta, även om det innebar en omväg på säkert tio mil.
ja, eftersom det ligger mindre än 25 mil bort passar det ju bra att lägga land nummer 62 till
listan av besökta länder. Besökte den idylliska halvön Lini på den albanska sidan av Ohridsjön …
… innan vi rullade över gränsen till Makedonien i den mäktiga nationalparken Galichia.
Plötslig dieselbrist skapade en del ångest, men det löste sig så småningom smidigt i Ohrid –
för övrigt ett av UNESCO:s världsarv och en pittoresk stad.
… kallas också Skanderbegs udde, efter den store albanske frihetshjälten, och ligger fem mil norr om Dürres. Vindlande vägar över bergen , men också mäktiga vyer, vild natur och
skyddade stränder.
Albanien var ju länge stängt för besökare och därför ett spännande resmål när det nu öppnas för turism. En vecka på resort i Dürres var behagligt, men med en Dacia Duster utanför dörren blev det både många och långa utflykter – och det var inte bara en gång den väl tilltagna
markfrigången välkomnades.
Albanien hade haft den regnigaste våren i mannaminne och en del hängde fortfarande kvar, men det fick också naturen att visa sig från sin grönaste sida.
Det är inte många som talar annat än albanska, men med en smarta appen maps.me är det inga problem att ta sig runt. Landet är fortfarande väldigt billigt och kommer man väl utanför turistområdena vid kusten är man snart ensam turist. En god sallad, bröd och feta uppe vid Kapi Rodonit kostade 60 lek för två = knappt fem kronor.
… och mellan två rättningshögar rullade bilen till Ottenby där man under morgonen fångat en obestämd rödstrupig sångare, vilken vid släppandet lockade som en MOLTONISÅNGARE.
Rätta är tråkigt, kryssa är kul … så valet var lätt och några timmar senare visar Sverigelistan på 442 arter. Dessutom dök Ölands första KNÖLSVÄRTA upp vid Degerhamn, så det blev ju ett lyckat drag 🙂
