… var trots allt målart nummer ett. Just denna tupp har levt i Puerto Princesa Underground
River National Park i 19 år och börjar bli till åren. Vanligtvis åker man dit med båt, men eftersom en tyfon rörde sig i öster ställdes alla båtar in och vi tog landvägen (6 km enkel väg i kuperad terräng och 30 graders värme) innan dagen ens grytt. Svettigt och faktiskt rätt jobbigt, men belöningen bestod i närkontakt …
Vädret var inte på sitt allra bästa humör och det blev en hel del regnavbrott, men emellanåt sken solen …
Palawan är den ö på Filippinerna som är minst skövlad och längs långa sträckor av vägen från Sabang var det riktigt fin regnskog. Målart nummer två var Red-vented Cockatoo, endem på
Palawan, och andra dagen hittade vi två fåglar i den sena eftermiddagen. Kul!
Knappt hade glöggen svalnat och julklappsutdelningen tagit slut innan Zita och jag befann oss på resande fot och trettiosju (37!) timmar efter starten från Landvetter var vi framme i Puerto Princesa på paradisön Palawan. Landade efter ytterligare någon timme i hyrbilen på Daluyon Mountain & Beach Resort i Sabang – vårt hem de fem första dygnen.
Istället för det traditionella juldagsfirandet blev det en kort visit hos mormor och morfar
i början av december tillsammans med kusiner och systrar.
Och … under en promenad hittade vi en azurmes på en husfasad …
För andra året i rad fick vi en helg på värdshus av pojkarna i julklapp. Och det blev till slut en
liten familjeutflykt till Karlaby Kro i Skåne eftersom Petter kunde tänka sig att göra oss sällskap. Blåsigt och rätt kyligt, men spännande mat och en tur till Ale stenar innan helgen var slut.
En brunsångare uppehöll sig på Blåbärsstigen i Hestra under några oktoberdagar och jag var där. Snällare fågel får man leta efter. Hoppade varv efter varv i en buske på två gånger tre
meter i jakt på något ätbart till alla fotografers glädje. 300 bilder på en halvtimme och här är några av resultaten …
En höst utan att göra åtminstone något besök vid Grötvik i Halmstad känns fattig och när
vindarna vred ner på sydost satte jag mig i bilen och rullade dit. Och det visade sig vara ett klokt val, eftersom stationens tredje sparvuggla och säsongens fjärde tajgasångare fastnade i
nätmaskorna.
Men av albatrossen som sågs vid Lerjan blev det inget …
… och efter en snabbvisit i Torslandaviken där denna vitgumpade buskskvätta hållit till i ett
antal dagar …
… var tanken att i Club300:s regi försöka komma havsfåglarna inpå livet. Ut på ett spegelblankt hav med m/s Tuna Clipper och snart var vi omgivna av horder av trutar, men också stormfåglar, havssulor och en och annan storlabb.
Tyvärr slutade historien där – trots mycket fiskrens och en hel del bilder blev det vare sig liror, stormsvalor eller albatrosser. Men nästa gång …
Fantastiska dagar vid Glommens sten och i Laholmsbukten, men den mindre lira alla fick
kanonbilder på saknas fortfarande på fotolistan 😒
… men sen blev det minsann ett nytt Hallandskryss också – en större beckasinsnäppa i
Larssons våtmark 🙂
