… var en trivsam bekantskap, även om de på amerikanskt vis stängde 5 P.M. – dvs. just när det börjar bli bra för skådning, och öppnade 7 A.M. – just när morgonaktiviteten börjar lägga sig … men det går att bryta sig in 😉
Nästa punkt på Zitas bucket list var Grand Canyon så nu bar det österut. 50 mils enformig
körning över likartad terräng senare nådde vi delmålet Hassayampa River Preserve –
som låg högre på min bucket list än på Zitas …
Tog med oss middagen och rullade ut till en våtmark i anslutning till Salton Sea framemot
kvällningen och möttes av ett sjudande liv. Största intrycket gav de säkert
250 Wilsonsimsnäpporna som rastade och mer än 300 White-faced Ibis som kom in för att
övernatta framemot skymningen. God gaspacho från närköpet dessutom 🙂
Salton Sea bildades 1923 när Coloradofloden genom mänsklig påverkan bröt sig ett nytt lopp, men är en märklig företeelse mitt i 40+-gradig öken. Här finns en del att se – som exempelvis Yellow-footed Gull, vilken visserligen inte rapporterats i år, men …
… skam den som ger sig. Man nästan ser hettan, men visst – trutarna stod där på stranden i dallret, så det var bara att gå närmare …
… var en trevlig bekantskap. Vi lämnar dimman och landskapet blir alltmer ökenartat, men så finns det oaser i det torra … Tack och lov hade de inte öppnat när vi kom i arla morgonen, eftersom ett träd helt sonika med dunder och brak rasade ner över parkeringsplatsen just när vi gående passerade. Fina boardwalks och många feeders …
… och vägen ner mot Salton Sea gick i sakta mak genom den oerhört läckra nationalparken – Josua Tree NP …
… och med boende på Sunset Boulevard kunde man inte bli annat än turist. Guidad rundtur och långa promenader sägs vara bra sätt att lära känna en stad och – javisst, vi såg i alla fall en hel del …
Tyvärr var vädret rätt igengrott, vilket gjorde att Hollywood-skylten försvann i dimman, men på gatunivå gjorde det mindre …
… en stad som med tiden kändes som en rätt trevlig bekantskap
… men nu åter på fastlandet. I Kalifornien finns en ”gnatcatcher” med det överraskande namnet California Gnatcatcher, bland annat i Briar Bluff Open Space – och det blev väl ett passande stopp på vägen till Los Angeles.
Jo, öarna har varit avskilda från fastlandet under eoner, vilket gjort att djurlivet utvecklats fritt från inblandning. Här finns också ett stort antal distinkta raser av såväl fåglar som annat liv och en del har uppgraderats till goda arter – så som Island Scrub Jay, som endast finns här i hela världen!
… men också den oerhört gulliga miniräven Island Fox, som smyger omkring i det höga gräset.
Efter en genomdimmig resa längs Highway 1 nådde vi Ventura, som är utgångspunkten för båtarna ut till Santa Cruz och Channel Islands. Här fanns nästa möjlighet för blåval, men lyckan stod oss inte bi. Dock blev det fler knölvalar, gott om delfiner och en hiskelig massa gråliror.
… förhoppningarna om blåval kom liksom havsfågel på skam, men fina späckhuggarobsar, knölval, Rissos delfin och annat smått och gott bjöds det på ..
