Från att inte ha muskler nog för att orka lyfta vänster ben utan att hjälpa till med armarna krävdes träning … och åter träning. Men sjukgymnastik, kopplat till en allt starkare önskan att släppa kryckorna, gjorde med tiden underverk.
Så när svamptiden kom lyckades jag på diverse sätt ta mig fram till vårt kantarellställe nummer ett … även om Zita stod för huvuddelen av plockningen
KONVALESCENS
Lämna ett svar