Mot Sinharaja World Heritage Rain Forest

… Sri Lankas sista spillra av ursprunglig regnskog, med så gott som alla endemer förutom allt annat, var målet för de avslutande två dagarna med naturfokus. Fick ett rum med utsikt strax utanför parken.

Thilina, vår lokale guide och jag under traktens bodhi-träd

… och överst på önskelistan stod naturligtvis Serendib Scops Owl, som inte ens var uppfunnen när jag var här senast – den beskrevs första gången så sent som 2001. Och visst hade vår guide järnkoll på var de befann sig …

Sri Lanka Frogmouth på grenen intill

… och när mörkret föll var det dags för att om möjligt få en skymt av en annan endem som stod nästan lika högt på önskelistan – Sri Lanka Bay Owl.
Thilina kände till en möjlig hotspot och efter en svettig klättring på smala stigar i nermörkret, med blinkande eldflugor som enda synligt sällskap, var vi framme. Hörde något som kan ha varit en uggla när Thilinas telefon ringde och meddelade att en Bay Owl just nu ropade nära vägen vid park entrance. Snabb förflyttning tillbaka till bilen på lika slingrande och mörka stigar, racerkörning en knapp mil och vi var framme … och där satt den, fullt exponerad i ficklampans sken. Häftigt!

Horton Plains – nationalpark ovan molnen

I den tidiga morgonen fortsatte resan upp mot de högsta höjderna vid Horton Plains. Också här var det naturligtvis en del endemiska målarter som hägrade. Och visst … snart trillade även de in …

Yellow-eared Bulbul, Sri Lanka Scimitar-Babbler, Crimson-backed Woodpecker och Sri Lanka Woodpigeon – fyra endemer rakt in på reselistan. Men även vyerna och lite däggdjur av diverse modeller fångade våra blickar, som utter, sambar och den endemiska Toque Macaque …

Zita framför Adam’s Peak – ett av Sri Lankas högsta berg

Nuwara Eliya

Efter några timmars resa började det gå uppåt mot högländerna. Ett och annat stopp fyllde på en växande reselista och vid en myndighetsdriven restaurang, där närboende sålde vällagad och billig färdigmat, blev det lunch.

Längs vägen bredde teplantagerna ut sig över bergssidorna och snart rullade vi in i Nuwara Eliya, dit britterna flydde värmen på låglandet under kolonialismens glansdagar. Här ligger den lummiga Victoria Park, där två av resans målarter finns – Kashimir Flycatcher och Pied Thrush.

Pied Thrush – skulkig i avloppsdikena

SRI LANKA – 28 år senare …

Juldagen 2019 lyfte Zita och jag från Kastrup för att ett antal timmar senare landa på Bandaranaike Airport i Colombo. Första delen av resan hade naturtema och administrerades av WalkWithJith.com, vilka mötte upp på flygplatsen. Härligt att vara i värmen igen.

Zita med vår guide, chaufför och alltiallo Thilina