I gryningen var Zita och jag på plats vid den spelplats för Sage Grouse jag letat reda på. Svinkallt – inte minst efter de senaste dagarnas ökenvärme – och svårt att veta om GPS:en visat oss rätt. Tyst och stilla – men när ljuset tilltog fick vi i alla fall syn på målarten – och inte mindre än drygt 30 stycken, men nån vidare likhet med svenskt orrspel var det kanske inte. Kul i alla fall och ett fint område med mycket annan fågel …