… ligger uppe i bergen långt ifrån ära och redlighet – då kanske mer än idag – och var under 1800-talet känd som ett syndens och våldets näste, men man lär ha hittat guld motsvarande 34 miljoner US $ här genom åren. Fortfarande står en del av husen kvar – staden brann i två omgångar under 1800-talet – men idag är det en öde spökstad.
I gryningen var Zita och jag på plats vid den spelplats för Sage Grouse jag letat reda på. Svinkallt – inte minst efter de senaste dagarnas ökenvärme – och svårt att veta om GPS:en visat oss rätt. Tyst och stilla – men när ljuset tilltog fick vi i alla fall syn på målarten – och inte mindre än drygt 30 stycken, men nån vidare likhet med svenskt orrspel var det kanske inte. Kul i alla fall och ett fint område med mycket annan fågel …
… och Sierra Nevada där vi hamnade i Aspendell och Lake Sabrina. Mäktiga vyer och långa promenader.
Söta ekorrar, frisk luft och lite av nordiska miljöer … och en eller annan fågel …
… har idag en konstbevattnad golfbana, men var nog för de första nybyggarna en rätt tuff bekantskap …
Drygt fyrtio grader varmt och ingen skugga att finna …
… men vi har ju förstås bilen med högeffektiv AC och de korta fototillfällena ger i värsta fall några svettdroppar i pannan.
Så var det dags satt styra västerut igen. Nästa delmål på listan var Las Vegas – denna märkliga institution som växte fram i samband med byggandet av Hoover Dam och Roosevelts New Deal. Konstiga klascher mellan amerikansk moralism, eskortverksamhet och spelverksamhet in absurdum. Men ett spännande studiebesök …
Plötsligt, nästan utan förvarning, i ett relativt platt prärielandskap öppnar sig marken och där ligger den i all sin prakt. Det blev många bilder och en kväll och en morgon vid The Rim.
Satt mest och stirrade in i det storslagna eller flanerade längs kanten – men inte heller här syntes kondoren till. Vi fick nöja oss med andra upptäckter …
… var ett av huvudmålen på min bucket list på denna resa med många eftertraktade höghöjdsarter och i tidig gryning var vi på väg. MEN – just när det börjar dra ihop sig spärrar en vägbom vår framfart med informationen att de just denna vecka håller på med avverkning längs vägen och att den därför är STÄNGD!!! Men va i he…vete … – ja, det var bara att styra om planerna och leta nya mål ;( … och det blev Arizona Snowbowl, som med facit i hand fungerade OK …
var namnet på vägen upp mot Flagstaff. Vackra vyer och behaglig temperatur. Här gör vi ett spontant stopp vid de s.k. Red Cliffs …
… vidare upp mot centralorten Sedona …
… och med lite fåglar på toppen blir tillvaron optimal …
… var en trivsam bekantskap, även om de på amerikanskt vis stängde 5 P.M. – dvs. just när det börjar bli bra för skådning, och öppnade 7 A.M. – just när morgonaktiviteten börjar lägga sig … men det går att bryta sig in 😉
Nästa punkt på Zitas bucket list var Grand Canyon så nu bar det österut. 50 mils enformig körning över likartad terräng senare nådde vi delmålet Hassayampa River Preserve – som låg högre på min bucket list än på Zitas …
