Funderandet är över! Tack vare en lika förstående som generös hustru och ett glappande gammalt trehundra slog jag idag till på en Canon R5 och tillhörande 100-500 och 1.4x converter. Ronny Malm ordnade ett rimligt pris och knappt var det beställt innan jag stod redo på Mattssons Foto i Lund.
… är ju god tradition och i år blev det Zita och jag som bokade in oss på Enetri andra helgen i maj. Helt klart sjysst boende 🙂
Som vanligt tidiga morgnar och mycket tid i fält … och, förstås en hel del fågel …
MEN … roligast var naturligtvis att efter alla dessa år äntligen lyckas få kort på en vaktel! Den spelade intensivt vid Eketorp och efter en rätt dryg väntan stack den plötsligt upp huvudet i gräsvallen 30 meter bort … tillräckligt länge för att jag skulle få en skaplig bild 🙂
Nu är det bara kornknarr och nordsångare kvar av Sverigehäckarna 🙂
… och det samkör vi med våra barn hemma hos Max, som gjort praktik på Sonder i Stockholm under våren. Lite museibesök på såväl Fotografiska som Nationalmuseum och gott häng i ett underbart vårväder. Dessutom hade Max bokat bord på en mysig restaurant – vilken visade sig vara identisk med den grekrestaurang Zita och jag var på dagen före min ablation. Man kan fundera över sannolikheten att hamna på samma restaurang i Stockholm utifrån två helt slumpvisa val 😉
I mitten av april körde Zita och jag till Färnebofjärden som ett avbrott i coronans vardagslunk. Bokade in oss på mysiga Mattöns B&B och hade några riktigt fina dagar. Full aktivitet på diverse fåglar och Zita fick kryssa såväl vitryggig hackspett som slaguggla.
Vädret var strålande och det fanns liksom inte så mycket annat att sysselsätta sig med än långa skogspromenader – och så fick det bli. Många och långa promenader blev det – på lördagen sprängde vi 30000-vallen vad gäller antalet steg per dag (21,74 km).
Men allra roligast var förstås närkontakten med ett lodjur, som satt i vägkanten när vi var på väg för att lyssna på slaguggla i den tidiga, ännu becksvarta morgonen. Två lysande ögon avslöjade den innan vi var förbi. En snabb U-sväng och jag fick strålkastarna på den när den på katters vis utan synbarlig ansträngning sakta rann ur bild vidare in i skogen. En upplevelse utöver det vanliga 🙂 🙂 🙂
Stack iväg på en liten dagstur till Nordvästskåne och Kullaberg och fick en riktig träningsrunda när vi klättrade ner till Lars Vilks alltmer åtgångna plockepin-installation Nimis. Man kan undra vad som rör sig i skallen på den som skapar något sådant, men det är i alla fall lite fräckt att se.
I slutet av februari åkte Morgan och jag på hackspett- och ugglesafari till Mellansverige. Det var i alla fall så det var tänkt … men, men … det är ju inte mer än slutet på februari.
Nåväl – det började bra med en gråspett som käkade talg i Garphyttans nationalpark …
… men sedan blev det rätt trögt. Vare sig vitryggar eller tretåiga i Gysingeområdet och av ugglorna fick vi nöja oss med en kortvarigt ropande pärluggla.
Jaja … vågar men inget , vinner man heller inget … vackert väder och mycket luft fick vi i alla fall 🙂
Helg igen och i den tidiga morgonen rullade bilden mot Skanör, där en köldhärdig gulhämpling tillbringat vintern i en villaträdgård. Och visst satt den där och käkade hampafrön. Kul februarikryss …
… och inte blev det tråkigare när det hittades en tornuggla på dagkvist bara ett stenkast därifrån senare på dagen (visserligen hade vi flyttat oss några mil åt nordost vid det laget, men det var sååå lätt att vända tillbaka).
Ett visst behov av intryck i dessa coronatider och en önskan från Petter om leverans av stationär dator till Jönköping … OCH en stationär omärkt gulkindad kricka söder om Uppsala ledde till en improviserad utflykt i slutet av januari.
Först naturligtvis krickan, som höll till i en reningsverksdamm i Knivsta, men vi hann också med att se Uppsala med sin domkyrka och en härlig vinterpromenad i Fiby urskog innan vi styrde mot stadshotellet i Trosa som stod för kost och logi – f.ö. en mycket mysig liten Sörgårdsidyll.
På söndagen rullade vi söderut igen och hade en go eftermiddag i Jönköping med Petter.
Och som om det inte räckte med ny höftled är det dags att göra något åt hjärtarytmierna också. Denna gången bar det av till Stockholm och Arytmicentrum på Södersjukhuset för ablation – där de via venen i ljumsken helt enkelt (är det säkert inte) går in i vänster förmak för att genom typ punktsvetsning isolera området kring lungvenerna, varifrån arytmierna oftast kommer.
En natt på hotell och en läcker middag på grekisk restaurang hann vi med innan det var dags för mig att skriva in mig i patientregistret … och dagen efter transporterade Zita mig tillbaka till Varberg. Slutet gott – allting gott 🙂
Eftersom vi fått en upplevelseklapp av barnen i julklapp styrde vi under höstlovsledigheten mot Vadstena och klosterhotellet för en natt. Fantastiska miljöer, god mat och många intryck från en plats med gav positiva vibrationer.
Tack för den klappen 🙂
