När nordostliga vindar – som så ofta på våren –  håller tillbaka ejdersträcket längs kusten kan man alltid ta en tur in i skogslandet och låta trummande spettar, sjungande dubbeltrastar och kanske någon spelande sparvuggla förgylla morgonen. Och visst – efter lite väntan och lagom till att solen bröt igenom molnen var den där …
Sparvugglan – som ett litet skogstroll i grantoppen –  är Sveriges minsta uggla. men en riktig tuffing som framför allt lever på smågnagare och fåglar – ibland lika stora som den själv.

Vädret var strålande, så jag tog en promenad nere vid Björkäng för att förhoppningsvis få syn på de berglärkor som rapporterats därifrån, senast i går. Några berglärkor syntes inte till men däremot hoppade två dubbeltrastar på campingens rimfrostade gräsmattor och med mer tur än skicklighet lyckades jag placera mig så att en annars rätt vaksam art hoppade rakt in i sökaren på behagligt avstånd.

Bäst som jag sitter där och vräker iväg bilder hör jag ett fasligt liv på kråkorna nere vid stranden och ser en ung duvhök i ett lojt försök plocka en alltför närgången råka. Omgruppering och snart har jag hittat höken som visserligen är fullt medveten om min existens, men för stunden mer hungrig än vaksam och låter mig krypa in på rimligt fotohåll. Och inte bara det – när de uppvaktande kråkorna blir alltför närgångna lyfter han – jag tror att det var en hanne, eftersom den var rätt liten – och passerar mig på fem meters håll på vägen mot dungens skyddande tallar. Fräckt!

… slog till mot västkusten natten till söndagen med vindar upp emot 38 m/s vid Väderöarna och ett vattenstånd 130 cm över det normala. Hämtade upp Tobbe för att tillsammans undersöka vad den hade att erbjuda och summerade vid Glommen fyra timmar senare … inget av intresse, förutom maffiga vågor och massor av frisk luft. Gott så …

Dagen innan nyårsafton vaknade vi – Torbjörn Vik, David Andersson, Magnus Unger och jag – till frukost hemma hos det underbart gästfria paret Sten och Ann Wikström i Visby. Blötsnön yrde i snålblåsten utanför fönstret, men vi rullade snart ner till Lummelunda, där gotländska skådare igår hittade Sveriges första MELLANSPETT på tjugo år. Efter en dryg väntan hittades spetten inne i bruksparken och bjöd trots gråvädret på snygga närobsar. Skönt att kunna skruva upp ISO-talet på nya kameran utan att allt krackelerar. Mellanspetten blev art 438 på Sverigelistan och … kanske mer speciellt … den 399:e fågelart jag fotograferar i Sverige … månne ett rekord …?!

Göktytan flyttar vanligtvis till Afrika i slutet av augusti, men söder om småbåtshamnen i Träslövsläge hittade Joakim och Mikael Karlsson idag vad som troligen är Sveriges första decemberfynd av arten . Den såg ut att längta efter sol och värme … de kommande dagarnas omslag till kallare väder kan ge en del spännande överraskningar – vi får se 🙂

I det första ljuset börjar örnarna röra på sig. Köttet från Öströö fårfarm lade Micke ut igår och alldeles uppenbart är inte bara kråkor och skator sugna på frukost. En efter en glider de in mot maten som ligger serverad mindre än hundra meter från stora gömslet på Getterön. Kråkorna är vaksamma, men vet att det just i denna stund inte är de som står på menyn. Innan morgonen är över har vi sett 28 havsörnar i olika åldrar kalasa på läckerheterna som serverats. En i sanning mäktig upplevelse.

Ibland är det märkligt vad som får fåglar att dyka upp just där de är. En imponerande orädd härfågel upptäcktes vid idrottshallen i Eldsberga, för att senare fatta tycke för en inhägnad ställverkstomt en bit därifrån. Här hittade den mycket gott att äta, bland annat vad som sades vara harkrankslarver.

Just när jag packat bilen för att åka dit och försöka få några bilder larmar det att en dvärgsparv – en art med färre än tio fynd i Halland – hittats på samma plats. Snart var jag på plats och förutom en rolig fotosession var det just märkligt att se dessa två sällsyntheter knalla omkring ofta mindre än några meter från varandra.