… var en trevlig bekantskap. Vi lämnar dimman och landskapet blir alltmer ökenartat, men så finns det oaser i det torra … Tack och lov hade de inte öppnat när vi kom i arla morgonen, eftersom ett träd helt sonika med dunder och brak rasade ner över parkeringsplatsen just när vi gående passerade. Fina boardwalks och många feeders …

… och vägen ner mot Salton Sea gick i sakta mak genom den oerhört läckra nationalparken – Josua Tree NP …

… men nu åter på fastlandet. I Kalifornien finns en ”gnatcatcher” med det överraskande namnet California Gnatcatcher, bland annat i Briar Bluff Open Space – och det blev väl ett passande stopp på vägen till Los Angeles.

Jo, öarna har varit avskilda från fastlandet under eoner, vilket gjort att djurlivet utvecklats fritt från inblandning. Här finns också ett stort antal distinkta raser av såväl fåglar som annat liv och en del har uppgraderats till goda arter – så som Island Scrub Jay, som endast finns här i hela världen!

… men också den oerhört gulliga miniräven Island Fox, som smyger omkring i det höga gräset.

Efter en genomdimmig resa längs Highway 1 nådde vi Ventura, som är utgångspunkten för båtarna ut till Santa Cruz och Channel Islands. Här fanns nästa möjlighet för blåval, men lyckan stod oss inte bi. Dock blev det fler knölvalar, gott om delfiner och en hiskelig massa gråliror.

… förhoppningarna om blåval kom liksom havsfågel på skam, men fina späckhuggarobsar, knölval, Rissos delfin och annat smått och gott bjöds det på ..

Det började med ett förstafynd, och sen ett till för att följas upp av ett andrafynd och slutligen – när maj just blivit juni – av ett tredjefynd för landet. Magiskt – och dessutom kunde jag vara på plats överallt – även om det krävde flyg till Gotland och ribbåt till Nidingen.

Och den rostsparv som dykt upp dagarna innan vi for till Filippinerna hade den goda smaken att dröja sig kvar på matningen i Skutskär, så det blev en t/r strax efter hemkomst – och dessutom sista dagen den sågs. Ibland är gudarna samarbetsvilliga 🙂