Väl uppe fick jag drygt ett dygn innan himlen öppnade sig, men det var tillräckligt för att plocka in de viktigaste arterna – dubbelbeckasinspel på Flatruet, fjällripa på Gaske Mieskentjakke och lavskrikor vid Fulufjällets Naturum. Sen blev det Öland och häckande biätare 🙂
… och redan på vägen upp till Flatruet var resan i hamn. Målarten dalripa, en av de fem svenska häckfåglar jag ännu inte lyckats få på bild, visar upp sig kort men tillräckligt bra vid sidan av vägen längs vägen genom Dalarna. Nu är det bara fyra kvar! Gött 🙂
Erik Rosenberg, den svenska ornitologins nestor, skrev om lappugglan som ”den norrländska taigans tita grå” och den tillhörde ladrikets fågelfauna. Sedan dess har den expanderat söderut och just nu finns en – eller förhoppningsvis åtminstone två – i Långhulten vid Simlångsdalen i Halland. Kanske är det den första häckningen så här långt söderut, vem vet? Kul i alla fall och ett fascinerande möte.
… och på fotbollsplanen mellan våra hus firar fyra grabbar gemensamt att det är över. 150 gäster och en hel del roddande, men också mycket roligt och på slutet blev det en riktig fest 🙂
Värmlandskusinerna
Varbergskusinerna
… och knappt hade studenterna hunnit innanför dörrarna på Socitéten innan larmet går om en hane brednäbbad simsnäppa i Korshamn, Morups tånge. Dagen efter var vädret gynnsamt och ett sällsynt samarbetsvilligt charmtroll erbjöd de bästa fotomöjligheter under några intensiva kvällstimmar.
