I gryningen var vi som vanligt på plats på uthustaket hemma hos Anders Kornestedt med målet att hämta hem ännu en seger i Tomt-SM. Härligt väder, även om en kylig nordvind lade lite lock på sträckrörelserna, och samma gamla goa gäng! Artlistan tickade på, om än i ett lite mer återhållet tempo än vanligt och när vi, efter såväl brun glada, ägretthägrar som rödstrupig piplärka, passerade lunchens inkokta lax med romsås och eftermiddagens alltmer påtagliga nyartsfattigdom slöt sig snart septembermörkret kring oss. Dagens facit slutade på 111 arter och med det vann vi bara med tre arter före Peder Winding et al i Sik.

JA, inte kan man ju sova bort en semester 😘
Under dagarna i Tambopata var vi ute på nattvandringar varje kväll efter middagen i jakt på vad helst som ville visa upp sig. Förhoppningar fanns naturligtvis på större djur eller någon spännande orm, men trots idoga försök, långa promenader och fem par ögon som följde
ficklampornas ljuskäglor var det glest mellan fynden. Spännande var det i alla fall …

Vilket ställe! Bekväma stugor, god mat och så naturen … som bokstavligen väller över oss. Och allt är nytt!
Området är genomkorsat av många och långa trails och här och var stöter man på forskare som letar svampar, studerar kejsartamariner eller short-eared dogs eller helt enkelt väntar på att vrålaporna ska bajsa, så att de får nytt forsknings-
material att analysera.

Reservatet etablerades för snart tjugofem år sedan och djuren har börjat lära sig att människor inte är något omedelbart dödshot – vilket är fallet i stora delar av peruansk natur, eftersom man äter så gott som allt som rör sig. Detta ökar naturligtvis
möjligheten att få hyfsade bilder – inte minst på några av de apor som finns här (Bolivian Red Howler, Black-capped Squirrel Monkey och Emperor Tamarin på bilderna).

… men även en eller annan fågel lyckades emellanåt att tränga sig in på minneskorten …

… var en trivsam bekantskap, från tidig frukost i den minst sagt naturnära matsalen – där allsköns djungeldjur stod för bakgrundsmusiken …

… till magiska omgivningar med forsar och primär regnskog inpå knuten, allt lätt åtkomligt då reservatet genomkorsas av ett nätverk av stigar och mindre vägar.

… många steg och många möten med nya bekantskaper blev det, allt ifrån drygt hundra olika fågelarter (varav två tredjedelar var nya lifers) till de lika vanliga som fruktade Bullet ants. Dessa solitära myror patrullerar regnskogen i jakt på mat och ett stick av dem lär vara något av det plågsammaste man kan råka ut för, visserligen ofarligt men en näst intill outhärdlig smärta som sitter i upp till ett dygn …

Lite trevligare bekantskaper fastnade också på sensorn … som Great Potoo – en helt osannolik uppenbarelse på sin gren …

… men också mitt livs första arapapegojor, förlagan till Disneys julaftonshackspett, fräcka fjärilar och en uppsjö av skulkande bambuspecialister …

När tropiknatten sänkte sig följde vi med Jesus på en liten promenad för att se vad som fanns att se. Och strax utanför lodgen blänkte ett par ögon i ficklampsskenet – vilka visade sig tillhöra en halvannan meter lång kajman.

Idealen skiljer mellan olika världar, så medan vi höll Jesus prylar gick han i närkamp med djuret … kanske mest för att imponera och skrämma … oss!