Vädret var strålande, så jag tog en promenad nere vid Björkäng för att förhoppningsvis få syn på de berglärkor som rapporterats därifrån, senast i går. Några berglärkor syntes inte till men däremot hoppade två dubbeltrastar på campingens rimfrostade gräsmattor och med mer tur än skicklighet lyckades jag placera mig så att en annars rätt vaksam art hoppade rakt in i sökaren på behagligt avstånd.

Bäst som jag sitter där och vräker iväg bilder hör jag ett fasligt liv på kråkorna nere vid stranden och ser en ung duvhök i ett lojt försök plocka en alltför närgången råka. Omgruppering och snart har jag hittat höken som visserligen är fullt medveten om min existens, men för stunden mer hungrig än vaksam och låter mig krypa in på rimligt fotohåll. Och inte bara det – när de uppvaktande kråkorna blir alltför närgångna lyfter han – jag tror att det var en hanne, eftersom den var rätt liten – och passerar mig på fem meters håll på vägen mot dungens skyddande tallar. Fräckt!