Blåhaken är en fågel med en alldeles särskild karisma. Som nära släkting till näktergalen – Linné kallade den till och med fjällens näktergal – är den inte bara magiskt snygg utan också en utomordentlig sångare. Därför är det extra roligt när den centraleuropeiska underarten Vitstjärnig blåhake (ssp. cyanecula) sprider sig norrut och efter att de senaste åren ha expanderat i Danmark sitter just nu åtminstone fyra hannar och sjunger på olika platser i Skåne.  Och … då är det bara att packa kameran och ge sig av. Nedan några bilder från Farhult i Nordvästskåne.

Ringtrast rastar i mindre antal på Västkusten på sin väg till häckplatserna i fjällen, men är en läcker art man varje vår bemödar sig lite extra för att få se – och i bästa fall fotografera. Som trastar i allmänhet är de oftast nervösa och lättskrämda och tar till vingarna innan man kommit nära, dvs. en utmaning för en fotograf. En tur till Gubbanäsan innan jobbet en solig måndagsmorgon och lite trixande gav i alla fall bättre bilder än vad jag hade tidigare … innan batteriet tog slut.

… på Skövde skjutfält. Så fick jag då äntligen möjlighet att uppleva ett riktigt orrspel. Tillbringade natten frysande i lånat gömsle, men det var det värt när tupparna hördes mindre än fem meter från min sovsäck innan första gryningsljuset. Snart kunde jag räkna ihop åtminstone 19 tuppar kring gömslet … när två andra fotografer helt ogenerat stövlar fram och skrämmer hela flocken. Helvete 🙁

Nåväl, nån timme senare återkom flocken och bjöd på förstklassig underhållning. Med tiden steg solen över trädtopparna och drev rimfrosten, som under natten målat skjutfältet i vitt, på flykten. Och redan vid halv nio var föreställningen över … för den här gången … det blir nog fler besök!

I Glommens hamn rastar sedan några dagar en gammal hanne svärta (Melanitta fusca), en art man annars på västkusten mest ser på sträck och då ofta på relativt långa avstånd.
Nu är det lättare att komma nära och det har också blivit en och annan bild på denna läckra fågel.

Tyvärr tappar bilderna lite i skönhet då man vet att ena vingen är bruten och att svärthannen förmodligen inom en snar framtid kommer att sluta sina dagar i hamnbassängen oavsett hur mycket den försöker att putsa sig frisk. Men en fantastiskt vacker fågel är det!