… såååå efterlängtad och som alltid tror man att den är här för att stanna när solen värmer frusna nordbor och temperaturen klättrar över tolvgradersstrecket … men i nästa stund är vi åter kring nollan, snön hänger i luften och talgoxar och koltrastar återgår till ”no song mode”. Torsdagseftermiddagen bjöd i alla fall på underbart vårväder och en promenad ute på Getterön bjöd på lite spelflygande vipor, men inte mycket annat … tills marken i Bengtssons häck plötsligt kryllade av nyanlända och febrilt födosökande kungsfåglar. Fräckt!

När nordostliga vindar – som så ofta på våren –  håller tillbaka ejdersträcket längs kusten kan man alltid ta en tur in i skogslandet och låta trummande spettar, sjungande dubbeltrastar och kanske någon spelande sparvuggla förgylla morgonen. Och visst – efter lite väntan och lagom till att solen bröt igenom molnen var den där …
Sparvugglan – som ett litet skogstroll i grantoppen –  är Sveriges minsta uggla. men en riktig tuffing som framför allt lever på smågnagare och fåglar – ibland lika stora som den själv.