TillfÀlligheter. Den en dag försenade söndagsmiddagen stÄr pÄ spisen och Petter kommer
genomblöt in genom dörren och undrar om barndomens Pokemon-kort finns kvar.
– Javisst, sĂ€ger jag vid spisen och skickar upp honom pĂ„ andra vĂ„ning … men dĂ€r stĂ„r de inte att finna. Hmmm …
Zita kan efter middagen inte slÀppa tanken och rotar runt pÄ övervÄningen och snart hörs
ropen frĂ„n kattvinden intill Max rum … och de lĂ„ter inte helt harmoniska.
FrĂ„n taket invid luftarröret droppar vattnet taktfast mot golvets spĂ„nplattor. NĂ€r hinkarna vĂ€l kommit pĂ„ plats hittar vi dock Pokemon-korten …
i en plastbunke som lyckligtvis (?) stÄtt rakt under det vÀrsta vattendroppet och minimerat skadorna men demolerat samtliga kort.
De gjorde i alla fall lite nytta đ
